2022-08-07

 

Dagar som bara går omkring, och, endast är dagar,
är dagar det också. Nätterna gör ungefär på samma
sätt. Skillnaden är att dom sover sig igenom
det stjärnklara med dess ljus av månljusets ledljus.

***************************

Vad händer då ovan den mörka himmelen när stjärnor sover,
 moln funderar över morgondagen, sol eller gråmulen dag.
Regn har också sin historia i det som sker ovan där.
Ja, vad tänker regnet, skall det falla, och ser till så jorden
får sitt regn, över åkermarken den vida. Tanken fortsätter,
 den förstår också hur det blir.

***************************

Nere på jorden vandra människor omkring, vilket har gjort
så i tusende år, generation efter generation. Vi skiljer oss från
varandra på många olika sätt, en del tillför något som
eftervärlden både kan läsa om och tar del av, medan andra
bara finns där, inte gör så stort väsen av sig men, ändå syns.

***************************

Finns en kategori människor som däremot inte tillför mer
än fruktansvärt elände, kanske måste också dom finnas
så det ordentliga inte tar överhand, kan kanske se
alltför illa och oanständigt ut.

***************************

Undrar ofta hur det hade sett ut i vår värld om det mindre
 bra inte alls funnits, hur varje dag, varje av just det hade
blivit. Kanske luften varit renare, syret som ger det mindre
bra... mer adrenalin att fortsätta bedriva det mindre bra.

***************************

Det får vi aldrig veta, då det ännu bedrivs den sortens
syre och adrenalinkick, vid varje vansinnes dåd av de
mest horribla slaget. Hur kan det få fortsätta-när tar
det slut?

©Ellie

2022-07-04

 Livet i sitt händelseförlopp!

När våren kom, fanns allt framför mig

tid tycktes står still, ett ögonblick

 en stund.

Naturen vaknade till liv, träd började sakta

antar en grönskimrande färg, som formade naturen

vackert grön, med sina bladverk. Kvittrande läten tog
 sin början, material samlades till fågelreden
 där små fågelungar skulle se dagens första ljus.

Tid fortgick, grönskan slog ut i full blom.
Solen tog vid, gav sin värme till växtligheten
vinden blev till sus i trädtoppars mitt,
förvaltade det väl över hela växtligheten.

Det som sedan hände går inte att förstå, plötsligt
vad midsommar över, det bara försvann utan 
förvarning, det bara blev-så.

Nu är det Juli månad, visserligen i sin början
däremot kommer tid skynda på, sedan är vi
inne i Augusti, den månad jag bara älskar.
Vet också hur det blev en favorit-månad.

Det finns så oändligt att tar del av i månad
Augusti. Bladen från sina grenverk, de faller tyst
i stilla sval vind, täcker marken med vackert
förbrukad bladverk....ändå så tilltalande
vackert.

Vill hålla kvar månaden länge. Den
stannar endast så länge den vill, den blir
vad vi människor gör den till. Vandra omkring
i löv, höra det prasslande ljudet under fötterna
är en lisa för själen. Hög luft, vilket
fyller lungorna med just klar luft.

Det går att tar på den klara luften, solen,
 känslan av att få tillhöra det fina, små
ting i sitt sammanhang, stillsamt
och så berörande. 

Dimma, lite frost... älvor som
 dansar i gryningsljus.
Dit går man och blir lycklig
av det lilla. Det är där det finns,
det allra vackraste.

Jag vet, har varit där varje höst.

©Ellie

2022-03-23

Don't leave anything behind you self, let it walk in front of you instead.

Try every step in the right direction and you will see how everything

flourish in your way and, the trees will give you the calm wind,

and the birds will sing into your mind. 

Takes nothing for granted in life. The only true reality

is the one you create based on yourself. Be humble in the

 face of everything you meet on the path of life.

Don't stress in life you have time for what you want to do.

Find yourself, don't let anyone guide you,

you are your own guide , you and your mind.

©Ellie 

2022-02-16

 Lite ord som flög förbi,
hejdade dom i farten
och, så här blev det!

Jag vill alltid komma ihåg det som är bra,

det som var tid utan slut, det som känns, 

inte syns, som formades efter det själen

gav sin veklighet, med minnen från  

ett hjärta, av sin tid, oföränderlig

 så annorlunda.

Dina steg var tog dom dig-

-kanske din hemlighet

jag såg dig inte mer än så

ett ögonblick, en sek.

känslan - sällsynt

men ändå varaktig

Jag kontrollerar mig själv i den jag var-är.

Bestämmer över mig, gör jag själv. Lyder minsta

vink från mig, gör också mitt eget sunda förnuft.

Det kallas självständig, står upp för sig själv.

Livet styrs utifrån det självständiga.

 Utan insyn från något övrigt.

 

I fly over the horizon and find you there, 

yes i will flies to you, over the mountains

under all the clouds, the sun will help

me to shows my way to you

because I will find you there.

at the clearing along the rippling stream.

© Ellie Nejdelind

2021

Tid stannar inte, tid går sin väg

 när den har gjort vad den ska-

-går den helt enkelt vidare

 låt sedan allt för en stund vila

bekymmersfritt och lätt

jag gjorde, så vilsamt - tryggt 

 låt dina bekymmer du också,

 vila som dom önskar

medan ord

 undrar om allt som blev,

 kommer åter...

*******

under tiden slog

Kastanjeträdet ut i blom 

nådde den kanske ut med sitt grenverk

 som önskan var

eller kan ett träd undra 

om det egentligen var meningen

undra om allt det som var... inte alls - fanns 

solnedgång, landsbygd idyll förr.....  

nu -  inget alls

det känns som allt då inte heller var-

-låt inget bara var, för att det ska var så 

*******

vilket blev då mest uppmärksammad, 

vem nådde då längst, trädet utmed vit grind

eller bekymren som fick vila

ögonblick som fick lysa upp en stund

 tillfällen eller stunder

med eller utan existens, vilket blev det

kanske som vindrutetorkare ändrar riktning

 i fallande regn, inte alls, eller kanske ändå

©Erika Nejdelind

2021/07/10

Saw something in your open mind

light wind in the morning showed the way 

when the houses between each street corner

wake up after a starry night 

left dew in the grass 

fills moisture to flower buds

which slowly opens up 

while nature sang to its open landscapes

and at that time we find each other again

and then I will  open my heart to you once again 

meanwhile I hold your soul close to me 

I have a wish from you, that you will

 remain for a while to my soul and heart!

©Erika Nejdelind

2021/06/26

Världen kändes någon annanstans... kanske 

vid den dammiga vägen i slutet av allén

där hann dammet bildar moln av konstiga

formationer, en slags bladslinga i dikeskant

något obestämt och, allt plötsligt stannande av

när gator fylldes av människor 

 som endast såg till sig själva

 inte såg  dom som var ensamma i sina hjärtan

där försvann något i det som inte fanns just då 

men, kom senare när vindens första andetag

för dagen tog vid samt den svarta asfalten 

tonade upp sig utan hänsyn, utmed det som berörde 

vilket var något som inte hördes eller ville höras 

eller ens försöka uppfattas som viktigt

medan bokstäver i detta stycke

dansade under gråmulen himmel 

så ogripbart allt kan tyckas 

där mänskligheten finns

därmed också gav svar

när världen slöt sig i sin famn.

©Erika Nejdelind

2021/05/26

Trodde jag var den som kom på ordet "Tonartfågel"
Faktum är att det finns den benämningen på viss
fågelart. Fåglar som sjunger i tonarter.
Men min lilla skrivelser får ändå heta
just "Tonartfågeln", med ett s i.

Jag skriver sådant som jag får till mig.
Verklighet eller som en Fairytale.
Du bestämmer själv som läser.

::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Tonartsfågeln!

Ibland vill jag lämna sådant som kräver sin fulla uppmärksamhet.

Var skulle jag gå, tar vägen med allt det som, krävde sin uppmärksamhet.

Fanns det då en plats, sortera det trassliga, tänka, reda upp allt det

ouppklarade. Visst fanns det en plats, den fanns intill en glänta i skogen

någonstans vid en porlande bäck, hur skulle jag finna platsen dit?

_______________________________

 Endast trädkronors sommarbris kunde svagt höras över orörd mark.

 Någonstans där skulle bara fötter få känna gräset över det mjuka

 orörda. Tankarna över det ouppklarade, skulle också få sina svar. 

_______________________________

I morgonsolens strålar som lyste mellan grenverket, glittrade

 daggen. Längre bort i det orörda mellan trädgrenar, något svagt gick att

 urskilja, från det vackraste tonarter någonsin, från en Tonartsfågel

inuti mittersta grenverket. Dess närvaro gick att förnimma, 

så vackert där i gläntan. Just där blev tankar uppklarade.

 Hjälpen kom från den lilla Tonartsfågeln gömd

 i sitt grenverk, som fick mig att se allt det uppklarade

 i ett annat skeende.

_______________________________

Ofta undrar vi vad det är som gör förändringen, den förändring vi så ofta

söker, inte inom oss själva... utan... utanför oss själva, var där, tror vi den finns?

Det kan finnas genom en enda Tonartsfågel, vilken visar vägen till gläntan

vid den porlande bäcken!.

Tonartsfågeln du var inte väntad

 du kom ändå! Tack!

©Erika Nejdelind

2021/05/23

Breathing is a benefit,
 living a life like yourself,
is also a benefit

The sound of footsteps in gravel, imprint with a little shadow,

maybe the steps want to show the way to something wonderful,

do not know if it is meant that way. it' can bee a sign, or 

may the steps want to show the way to something wonderful,

do not know if it is meant that way, but you will see

the blue along the lake that blooms next to the small lawn,

hidden from others, can provide more than anything else.

A little further ahead, there is something that no one ever has seen before.

Everything is safe so please go there if you want some peace.

 Let you self go there when you want harmony in your soul and heart ,

 nothing scares you there. I'll meet you at the blue flowers

as blooms in its shadow part, still always so beautiful when 

they stretch towards the blue sky, and gives you harmoni.

I hope you can see them, the blue "flowers"

©Erika Nejdelind

2021/05/22

Lite svammel om då och nu!

 Stängt dörren om veckan som gått. Fredagen kom - gick,

 Lördagen tog vid, snart kommer en Söndag, sedan börjar

 en ny vecka, så fortsätter det om och om igen.

____________________

Evig rundgång, en aning uttjatat om jag få säga det.

Allt går ihop i en samling av... jag vet inte vad. Finns visserligen

 något emellan men, ofta är det bara Måndag - Fredag, var tar dagar

 som finns emellan, vägen? Känns som de inte behöver var där,

eftersom det bara uppfattas som veckan innehåller två dagar.

____________________

 Vad gör vi som gjort klart vår insatt på arbetsmarknaden,

 det vi inte gjorde under alla arbetsamma år, för ofta var de

 just arbetsamma. Idag finns det inga klockor som klämtar

 sönder öronen, inga iskalla vintrar som man behöver genomlida -

- måste ger sig ut i, numera en varm säng att somna om under 

täcket, i stället för att frysa halvt ihjäl utomhus i kalla vintermorgnar.

____________________

År har gått, ofta undrar jag vad alla de unga åren tog vägen, 

tyckte nog att de skulle vara för evigt, så det gick att slösa

 med dom, i tron de skulle finnas där för evigt, det gjorde de

däremot inte alls, efter det kom fler siffror, hanterbart - javisst

 säkert var jag lika slösaktig med dom också, varför tog jag inte

vara på dom mer än jag gjorde, innan de for iväg där de

 andra redan fans.  Så dags att vakna när det var för sent.

____________________

Åren gick, sedan for de fler siffror högt upp i rasande fart,

vad jag tyckte om det - inte alls om det tyckandet. Usch och fy!

Mycket har hänt genom alla livsvägar, siffror-ålder sak samma. 

Lång livsväg, en del korta stigar, de andra kunde ofta visa fel längs

den långa vägen, med en och annan avtagsväg, ibland fler förresten. 

Jag var den som skulle välja rätt, gjorde jag det, delvis men, ofta var 

det så fel att det skulle skulle till ett under att få rätsida på eländet,

 till den felvalda vägen. 

____________________

Hur vet man egentligen vilken väg som är till för varje individ,

 rätt eller fel, vem säger att en viss väg är fel, vem var / är vägvisaren?

förmodligen det egna jaget, kanske sov jaget sig igenom viss tid

innan uppvaknandet till slut fick upp ögonen, kanske var det lite

för sent att bli klarsynt men, bättre sent än aldrig. Jag valde fel 

många gånger, idag hade jag inte gjort de val jag en gång gjorde

aldrig!

©Erika Nejdelind!

2021-05-15

 Trädkronors brus dansade ögon tårfyllda
av lycka!

Något gåtfullt sköljde över en händelser. Där fann jag

mig själv i det som alltid funnits nära, men jag såg det aldrig  

sådant jag alltid sökt, önskat inom mig men, aldrig funnit. 

 Här är vi nu, ni fanns oss, längs den gåtfullhetens väg,

 den kallas också oändliga vägen. Jag önskade jag visste 

 tidigare det jag vet nu, jag inte visste då. Att veta något som

 aldrig visar sig är svårt att få vetskap om, jag sökte också någon

 speciell, någon som jag kunde relaterar till, i ord, handling,

hela livet i sig, något fattades längs den oändliga vägen, den

eviga grusade förhoppningens väg, tid gick, det tröttande var 

att aldrig finna det / den som stämde med värderingar som 

var jag, vad ett liv skall / kunde innehålla, energin började

 tunnas ut, andetag blev tungrott, när det till slut bara fanns

 där....just like that. Ingen mer än jag - ni vet vad det här 

kommer att leda till, vad som kommer ur det, med tiden.

Känslor som flödar, känslor som bara finns där, utan några

konstighet, känslor som inte skall motas iväg, eftersom

de skall var där de just nu är. Varma innerliga fyllda av så

mycket, som aldrig infunnits hos mig tidigare.

Jag kan aldrig glömma hur allt det startade men,

 här är vi.

Vi är vi, det skall alltid vara så

We found, even though we may never have thought so! 

© Erika Nejdelind

202105-04

Att hantera situationer som uppstår, är en ständig
kunskapsprövning, där man själv ger sig betyg
efter prestation!

 Både jag och dagen stod alldeles stilla, visste inte varför eller hur,

 det bara blev så, morgonen betedde sig som vanligt men, det var något

 oroande i luften, kanske något som bara flög över mig där intill fönstret,

 och vardagens alla timmar vilka nyss vaknat, radade upp sig en efter en,

som små tennsoldater stela och oformliga, regnet där ute så blött och tråkigt,

 vattenpölarna radade också upp sig lite varstans, medan graderna inte var

 många till antalet, jag vaknade heller inte på fel sida, istället på en sida

 som faktiskt varken var inkännande eller speciellt klar över sin situation-

 -vilken uppstod där och då, utomhus i regn-blöt asfalt längs någon 

 söndertrampad trottoarkant, var också en situation som uppstod,

 det blir ofta så att situationer formligen ploppar upp, ungefär likt 

svampar ur jorden efter regnig sommar, eller en dimdisig höstdag

 som gömmer sin dag i dimma bland älvors väsen, alla dagar vilka

 radar upp sig, har sitt budskap, ett syfte, precis som regndroppen där

den faller samt, tappar taget om övrigt regn, vilket ständigt får det

 att framstå som även de hade ett syfte, innan det oupphörligen 

 slog mot den redan blöta hårda marken.

©Erika Nejdelind

2021-04-29

Sluta aldrig utforska ditt eget hjärta!

Ibland behöver man stanna upp, tänka, fundera
ifall det är rätt tid, det som finns vid sidan om.
Vända-vrida på det som tendera till ytterligheter. 
Välja fel / rätt /avstå / kan endast det egna jaget tar 
kontroll över. Det hjärtat känner är viktigt att tar hand
om, det sanna som hjälper i rätt ögonblick.

Tror inte på allt som sägs

med stor utbredning!!

Ganska ofta tar något överhand, inte mycket för egen
 del, mer för omgivningen, som det oftast har synpunkt
på. Själen gör ont, det skaver i det inre, när andra
 måste tycka - det-de-absolut - skall - hålla sig ifrån.

 Att balansera sig själv i en vågskål är inget bra
 alternativ, det väger aldrig åt det håll önskan finns,
när ett virrvarr far runt, blir det oftast ingen
 struktur alls.

Mina ord och synpunkter på det oärliga

Lyssna på ord utan sammanhang, utan egentlig
innebörd, ord ter sig helt utan minsta-tar-till-sig.
Går likt en röd tråd genom en hop dårskap.
Mer och mer förstår jag inte längre hur orden
som skall innehålla en hel del sanningshalt,
kan bli så förvridna att det mest liknar idioti
på högre nivå, högre upp än så kan man
 faktiskt inte komma.

Fundersam och förundran!

Blir riktigt förbannad på mänskligheten och annat
också, som bollar utan att blinka, hantera ord
på det mest oaktsamma sätt som inte är det minsta
försvarbart Om jag drar fingrarna över alla de ord
som sägs till mig, kan jag utan tvekan tar bort mer
än hälften, eftersom de andra bara är oviktiga i
sitt sammanhang. De skapar endast en förbindelser
 mellan det och annat, inget mer,

©Erika Nejdelind

 

20201-04-11

Jag skriver ord som bara finns där.
Om någon inte förstår ordet förstår,
kan jag inte heller förstå varför,
det är ändå förståeligt i sig!

 

Find your moment and stay in it.

Find your strength and keep it.

Find the truth and be humble in front of t.

Find people who enriches your proximity. 

Find the true love, and embraces that. 

and cherish it tenderly,

 find also peace in your heart

 Förstår! 

Ett svårt ord att tar till sig, i en komplicerad situation.

Ordet har en rad användnings - områden

beroende på hur det används. Ofta bleknar det

bort i sitt oliktänkande i stunden just då. 

Där inuti finns ordet förstå, i ental eller flertal

beroende på händelsernas utveckling, som av

någon underlig anledning, bli rätt så förstående,

som faktiskt går att förstå i en inledande

värderings förstående, inte mer än så.

©Erika Nejdelind
_______

2021-03-13

 

Astra Zeneca: Med diverse biverkning/ar

propp/ar kraftiga allergiska reaktioner osv.

Vilket förnekas av "Läkemedelsverket"

I vissa länder i Europa har vaccinet

stoppats. All heder åt dessa länder

Övertygad om att det här kommer

 förmörkas reellt.

Norge och Danmark har stoppat vaccinet.

Inte Sverige och förmodligen inte

Finland heller. Varför inte?

Är det de ekonomiska som än en gång

dominera, inte människors väl och ve?

Varför skall allt hållas i det fördolda

Varför så svårt att förtydliga till allmänheten?

Varför skall människor gå i ovisshet?

Varför skall allt tystas ned, dit ingen har inblick?

Varför är inte människan mer värd?

Varför styr överheten till vägs ände?

Varför ska näst sista meningen har?

översikt och kännedom men, ingen mer?

Ord förvillar, ord kablas ut - en ström av

oreda ibland alla bokstäver - meningar.

Sakförhållande - eller, påhittat

för att lugna lilla människan så den inte

opponera sig allt för mycket, vad som verkligen 

är på gång. Det känns som ton av sten

på axlarna i uppförsbacke, rädslan kryper

allt närmre, en gastkramande känsla, dör

jag eller blir jag, en liggande sjuk person

om jag beslutar mig för vaccin, med propp/ar

eller någon annan allergisk reaktion som effekt

eller något helt annat som ännu inte är känt?

Valet är för tillfället en enda trasselsudd,

hur jag än vrider -vänder - ska jag - ska jag inte,

 är svaret noll och intet, eftersom jag inget svar

har att ge till mig själv. Vad gör man i sådan

situation? På det finns heller inget godtagbart svar,

kanske borde söka på Google där borde eventuellt

finnas ett trovärdigt svar, eller det även där

hunnit förmörkas!

©Erika Nejdelind

2021-03-06

Det händer saker hela tiden men, vad är det då som händer?

Är det någon som höjer på ögonbrynet att en del gått före

i vaccinationskön? Egentligen är det inte konstigt alls.

Människan i sig tycker allt som oftast den är förmer än

 övrig befolkning. Läser länk efter länk hur en viss kategori ålder

sätts på annan lista. Kan tanken var, de har kanske inte så

 långt kvar av livet?

Samhället är nog uppbyggt på det sätt att man är sig själv närmast,

just den meningen kan tillhandahållas då man verkligen ska

hålla sig till sig själv och, inte lägga näsan i blöt men, här är det

en annan väg som skall tillämpas.

Det har alltid funnits hög/låg i samhället, något som kommer att fortgå

så länge det finns människor. Corona i all sin glans, hur skulle det var om

 ALLA följde de resektioner som kablas ut, varför tror vissa människor

det är fritt fram, så fort insjuknande antal dalar ner och, kanske stannar

till ett litet tag, det fungerar inte så puckade människa, använd insidan

av pannan så kanske det sker en förändring, om inte, får vi dras med

detta virus tills hela  jorden utplånas.

Efter det, om så sker, kan man undra om det föds nya individer

 ifall de har mer innanför pannbenet, än föregående-knasbollar.

För egen del tycker jag mänsklighetens framfart borde stoppats

långt innan den kom så här långt. Hur kan man utan att blinka

åka till fjällen av den enkla anledning "det har vi gjort alla år"

Eller ställa till med en hejdundrande fest med mer människor

än det finns syre att andas. Samt allt annat som människans

 dumhet ger sig själv rätten till, utan det minsta hänsynstagande

till sina medmänniskor som faktiskt gör vad den kan för att undvika

smittan, eller sprida den vidare.

Vad tog det sunda förnuftet vägen, är det alldeles stillastående,

upptill eller, drog en orkan förbi i hjärnkontoret, och blåste ut det

 som ev. fanns där. Vad är det annars som händer när man innerst

 inne vet att spridningen fortgår i det man tillåter sig själv,

 utan att ens tänka på följderna.

Vaccinet är något som springer runt i mitt huvud. Vad finns i detta

 vaccin? Blir man sjukare än allt sjukt? Finns det svar på en sådan

undran, naturligtvis finns det svar men, sådant undanhålls, sedan

finns detta vaccin av mindre bra art, vem får det? Inte så svårt

att räkna ut det, på en millisekund.

Munskydd i all ära. Vad min tanke är som en gång varit astmatiker

fortfarande är, om än i mindre skala, får man överhuvudtaget luft

bakom det där munskyddet? Har pratat med min dotter som jobbar

på sjukhus, hon säger att det är jobbigt att andas, samt visir på det,

utifrån det begriper jag resten själv. Nej, jag har inget munskydd, å

andra sidan är jag i affärer där jag bor, aldrig på större köpcentrum.

Går ut tidigt när det handlas, då det är ca två- tre personer i affären.

Alla håller sina avstånd, en stor eloge till dessa intelligenta personer.

©Erika Nejdelind

  

 

2021-02-23

Jag får mig själv att se allt det här
med öppna ögon, det jag inte sett
tidigare!

_____________________

Tankar, satt på undantag

 inte längre aktuellt, det bli som det blir

Är det meningen att förändring skall ske

kommer tid utvisa sådant, annars

vrider tiden åt något annat, kanske där

ingen gått eller levt tidigare, något att följa

 blicken med, ja tid som vrider åt annat håll.

 Livet i sin helomvändning kan vända,

hur den vändningen blir vet kanske det

 som vrider åt rätt håll, att tänka ger ofta

 enbart fel riktning, tankar snubblar över

 varandra, kan bli en skräll bara så där.

Jodå sådant kommer upp till ytan lite

när som, i en större styrka kanske än

det som tidigare passerat förbi, i tron att

det kanske var något att slå följe med.

Återigen en tanke att följa, som en reflektion, 

en tacksamhets tanke i all den röra som

redan uppstått, eller en önskan som uppstår

när motgång vänder, ter sig mer hoppingivande. 

Vem vet, kanske förändringens tid är på ingående! 

©Erika Nejdelind

2021-02-19

I am in the middle of everything and nowhere.

The bad things is sad things.
_______________________

Återhämtning ett ord precis som det låter. 

Återhämtning från sådant som sker i livet

Återhämtningens ord ekar tomt, det går inte att 

återhämtar sig från allt som sker. Det skaver

och sliter i det inre, själen tar stryk, eftersom

det sker oändligt med upplevelser som gör ont.

_______________________

Något går sönder efter varje tillfälle i den lilla

människan. Det tunnas ut, det som skall hålla

ihop det det själsliga. Det rinner inte av, det

finns kvar i det inre, det går inte att få bort bara 

så där, tiden det tar kan bli lång, till slut går det inte

att bli återställd. Den lilla människan hoppas, för hoppet är

 det enda som inte överger mänskligheten. Det måste

finnas något att klamra sig fast vid, när det inre gör ont,

hoppet är således det enda som finns kvar!

_________________________

Nu till något helt annat!

Lyssnar inte på poddar, är inte på Instagram 

eller Instastory, Förmodligen är dessa två begrepp
 ett-och-densamma.

Inget som tilltalar då det är något som går utanför
 min ram av innehåll. Det skulle aldrig ger mig någonting.

Mitt innehåll i livet måste var något som ger mig 
själslig styrka, allt annat är otänkbart Tycker sociala
medier är till viss del ytligt. Blir för mycket av just sådant.
Naturligtvis finns det något som är viktigt som människan

i sig vill förmedlar. Ofta kan jag också bli konfunderad vad

människor i dagens samhälle ser som viktigt i sina liv.

Naturligtvis har jag ingen rätt att tycka-tänka men, gör
det ändå. Vad finns utanför den värld som kallas
sociala medier? Har vi blivit så inneslutna i den
världen att vi inte ser utanför denna sfär längre?

Kanske kommer det en dag då det är försent
att omvärdera sitt stillasittande vid var och ens
sociala medier, som numera tycks betyda mer än
något annat. För min del ter det sig så fruktansvärt
ytligt och totalt innehållslöst. Foto på övervägande
unga kvinnor, som inte tror de duger om de inte
förstora läpparna - brösten, banta tills det inte finns
något kvar. Hur kunde det bli så i vårt samhälle,
var startade denna hysteri hur tjejer-kvinnor skall
ser ut?

©Erika Nejdelind

2021-01-26

Lite tankar, funderingar en vanlig Tisdag

Varje situation i sig är avgörande!

Människor som i allmänhet sätter krokben

för andra, är människor med väldigt låg självkänsla

lågt till tak, avundsamma, negativa och missunnsam. 

När sedan vinden vänder sig bort från det dåliga

och, vi banar väg framåt för vårt eget, i en värld från

 allehanda mindre bra infallsvinklar, då har vi säkert

nått den framgång vi nog alla önskat i vårt liv!

Litet som stort spelar inte så stor roll, endast det vi 

 ger oss själva, är framgång nog.

Trygghet kanske de flesta saknar, vilket många

 febrilt letar efter, en del finner, en del inte.

Inte heller låta sig förvirras eller bringa osäkerhet 

eller sig själv, ur vilken fattning det än må var.

Utveckling, är det en fråga om balans i livet?

Nja, det beror nog på hur man som

 enskild individ ser på just det, eller kanske bara

 en avveckling, så olika i sitt tankesätt.

Målmedvetenhet: Strävan framåt, förbättring

 av val man tidigare gjort, som inte längre känns rätt 

 en ambition att förändra till något bättre, något gynnsamt.

Tillgänglig : Måste vi människor alltid var nåbara?

Även här kan man nog ser till sig själv, vad man

anser är för mycket, eller endast tillräckligt, eller

varför inte bara lite lagom.

 Förstående : Hur många % människor är medkännande?

Att var empatisk, känna varmt för någon annan, är nog få

förunnat att känna. Att ömsint bistå en medmänniska

är för mig ett av alla lätta val i livet, utan dold undermening.

©Erika Nejdelind

2021-01-03

Små möjligheter finns, sällan blir dom verklighet.

Sådant, vilka styr över oss människor  "svårbegripligt"

Bestämmanderätt de tar sig själva, vem kunde tro det

innan informationen tog sin början

 I olika situationer vi möts  stora - små förhoppningar

kraftlösa - lättrogna stunder, själ - hjärta 

oftast kan övervinna - hantera varsamt 

det mest enkla blir oss givet

eller övergivna.

The feeling!

Sad - Chaos

Peace - Hopeful

Soul - Trust

Anxiety - In vain

::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

© Erika Nejdelind