lördag 14 september 2019

2019-09-14



Behöver inte mängder av sociala medier för
att vara lycklig, den lyckan skapar jag utanför
den delen

:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Ibland blir jag så  trött som nu då jag
tänker till om allt som har med sociala medier
att göra. Poddar, Instagram, FB, Twitter,
gud vet..... vad allt heter. Naturligtvis får alla
göra som den vill, säger inget om det så sett,
men det är snart det enda man hör om och,
existerar i var mans mun.

Är på FB men är där mindre och mindre, eftersom
det inte ger mig någonting längre. Det är ett och
detsamma dag ut och dag in. Min blogg däremot är till för
ord som far omkring upptill samt mina foto. Det är
allt vad jag gör på internet i den vägen. 
Internet är bra om man har förstånd nog att förhålla
sig till det på ett sunt sätt.

::::::::::::::::::::::::::::::::

Var tog världen utanför vägen när internet kom in
i våra hem, mobilerna i våra händer? Snart möter
vi inte en människa som inte går med nedböjt
huvud. Vad var det som gjorde att människan i sig
blev så fanatiskt när det kom till mobil?

Vad tror den det ska ploppar upp efter två sek.
eftersom det tittas stup i kvarten (ordspråk)
som det egentligen heter, men jag skriver
 stup i sek. Är evigt tacksam att jag inte tillhör
 den kategorin  som är så påverkad
 av viss teknologi som finns runt oss.

::::::::::::::::::::::::::::::::

Nu till något annat. Snart är det jul igen, tiden går
fort. Har alltid undrat varför en del sätter in julgran
för att juldagen eller annandagen hiva ut den genom
dörren igen. Varför hugga eller slösa pengar på en gran
när den ändå är utanför dörren lika fort som den kom in?

Vi lever i en värld som är fjärran från min uppväxt, det
var en värld av gemenskap, trivsel, jular som var/är oförglömliga.
Granen stod kvar långt efter Tjugondag Knut. Mindes att jag gick
in i rummet och tittade på granen efter jullovet slut och innan
jag skulle gå till skolan igen, minns hur fint den fortfarande
stod där i rummet och lyste upp vintern utanför.

Vad är det människan i sig stressar efter, vad är det som får
vissa att inte kunna stanna upp, tänka till och förstår en enda
sek vad som är viktig i livet? En dag kommer då det är försent
att ångra den tid då stress oupphörligen var prioritet ett.

Tid är dyrbar, tid går ej i repris, tid är föränderlig, tid är
till för på bästa sätt... tar tillvara på. Stressen i samhället
dödar långsamt och på sikt.

Gå ut i naturen, lyssna till trädkronors sus, till fåglars
kvitter,  kluckande vatten, gå i daggvått gräs, tar
in luften runtomkring, se dig omkring och glöm för en stund
det ekorrhjul du lever i.

 Gå ut i vinterdagen se på alla snöflingor
 som sakta faller i tyst vind, gör en
 snölykta med ljus i..... just den stunden
 kommer aldrig åter.
Men en ny dag kommer, den har något
annat i beredskap, vad det blir är upp till dig
 och dig och alla andra.

Nu är hösten här och den älskar jag allra
mest gällande våra fyra årstider.
Bladen som antar så många vackra
färger, den klara höga luften, det
dim-disiga, frosten när den lägger sig som
den vitaste mjukaste bomull omkring oss.
Nog är allt det så vackert, och allt det är
gratis.

Själv går jag ofta till sjön där jag bor, fotografera,
tar in det som finns omkring mig. Möts av en and som fattat
tycke för mig, en ovanlig händelser i livet, något jag aldrig
tidigare varit med om. Bara det höjer dagen/dagarna till skyarna
av både välbehag och lycka. När livet slår undan benen av en eller
annan anledning, är det de små vardags-ögon-blicken som betyder
allra mest!

:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::





fredag 13 september 2019

2019-09-13


 Ännu finns det vackra
blommor kvar


 En del håller på att vissnar ner


 Några Prästkragar


 Min lilla "Andis" som kommer emot mig idag


Tre änder i solen
En fjäder från en and

Ett spindelnät,inte det finaste
 men ändå ett spindelnät


:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::



torsdag 12 september 2019

2019-09-12

Nu kom dom, Kanadagässen.
Slog sig ner på vattnet en stund
för att strax åter flyga iväg
 Det är något trolskt över dom
när de kommer så enormt många. 
Deras läten, vingslag i luften. 

 Det var soligt denna dag men
ack så kallt det blåste vid sjön

Den and som kommit emot mig
ett par gånger tidigare, kom
även denna dag och mötte mig
när jag kom dit ner.
 
 En and som går utmed mig under tiden
jag är vid sjön är något jag aldrig
tidigare varit med om.
Min lilla and som jag döpt till
"Andis"

 Blev lite skuggbilder med anden

Tog med solrosfrön som den fick

Vattnet ser iskallt ut

Inget badväder precis


::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::



fredag 6 september 2019

2019-09-06


 Har fått en vän i en and nere vid sjön.
Tredje gången den kommer fram till mig
så fort jag kommer dit.

Här han den gått fram så långt som
till mina fötter.
 En lyckad bild med anden
vid sidan om min skugga.
 Här står den och tittar på mig
och började gå emot där jag stod.
 Nu går den tvärs över vägen,
jag höll koll på trafiken så ingen
körde på den.
Plötsligt fäller den ut vingarna,
 och flög över det röda staketet.
 Det var hit in den skulle, förstår den
har varit här förut, eftersom här
fanns fullt av äpplen.

 Dom äpplen som var vid första trädet
föll inte anden i smaken, utan fortsatte
bort till nästa träd.
 Här lade den sig ner och började
äta på dom röda äpplena.
Den här anden visste vad det fanns
godsaker att mumsar i sig.


© Erika Fhagerström










tisdag 3 september 2019

2019-09-03

Dagens foto nere vid sjön


Änder är ett tacksamt motiv. 

Några riktigt bra fullträffar i
fotograferingen

 Reell vingbredd även på en and.



Denna and är inte sjuk den putsade sig
för fullt efter den kommit upp från sjön



Änderna vid sjön är orädda.
Det är inte så speciellt bra
då det finns mindre snälla människor

 En and som höll sig intill mig

 Den lilla skatungen har det hänt något med.
En kal fläck på huvudet. Kunde inte flyga
vingen på vänstra sidan hängde t.o.f
bakre stjärtfena satt inte där den skulle.

 Så synd om den lilla ungen

 Överlever nog inte länge



©Erika Fagerström











lördag 31 augusti 2019

2019-08-31







Varje gång jag är i närheten av min historia
mitt liv i det förflutna, ter sig orden meningslösa
och, för små för att bära allt jag känner. 

Röra vid en tid för länge sedan en tid som
egentligen skulle haft ett annat innehåll-delvis
än det som blev, önskar jag levt en annan tid,
en annan historia, något som kunde tas fram
och bara omfamnas i ett enda stort glädjerus.

Livet däremot är aldrig ett enda glädjerus, 
när ord därför blir till en känsla, en känsla
som inte på något vis ska ursäktas
kan det ändå bli till ett mellanting mellan då-nu.

Skuggor som vällde ut som gnistor från en eld
likt en avslutat tid någonstans ifrån, där en
dörr till hälften stod öppen och, en ny tid kunde
skönjas i dörrspringans mitt, dagar i oskrivna blad
samt en tid ännu orörd, sägs som en stilla viskning
till det inre,

man behöver alltså inte alltid en förklaring
varför livet tog andra vägar eller,
varför man betedde sig i sitt tankesätt
eller kände som man gjorde.

Till sist:Jag längtar efter ännu en ny historia,
med Dig jag redan mött, släppa taget om det förflutna
och dess bleknande historia. Där jag kan inför det nya
lägga samman alla intryck, samt hopp om en plats av ro
i våra hjärtan för oss båda,

©Erika Fagerström