Trodde jag var den som kom på ordet "Tonartfågel"
Faktum är att det finns den benämningen på viss
fågelart. Fåglar som sjunger i tonarter.
Men min lilla skrivelser får ändå heta
just "Tonartfågeln", med ett s i.
Jag skriver sådant som jag får till mig.
Verklighet eller som en Fairytale.
Du bestämmer själv som läser.
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Tonartsfågeln!
Ibland vill jag lämna sådant som kräver sin fulla uppmärksamhet.
Var skulle jag gå, tar vägen med allt det som, krävde sin uppmärksamhet.
Fanns det då en plats, sortera det trassliga, tänka, reda upp allt det
ouppklarade. Visst fanns det en plats, den fanns intill en glänta i skogen
någonstans vid en porlande bäck, hur skulle jag finna platsen dit?
_______________________________
Endast trädkronors sommarbris kunde svagt höras över orörd mark.
Någonstans där skulle bara fötter få känna gräset över det mjuka
orörda. Tankarna över det ouppklarade, skulle också få sina svar.
_______________________________
I morgonsolens strålar som lyste mellan grenverket, glittrade
daggen. Längre bort i det orörda mellan trädgrenar, något svagt gick att
urskilja, från det vackraste tonarter någonsin, från en Tonartsfågel
inuti mittersta grenverket. Dess närvaro gick att förnimma,
så vackert där i gläntan. Just där blev tankar uppklarade.
Hjälpen kom från den lilla Tonartsfågeln gömd
i sitt grenverk, som fick mig att se allt det uppklarade
i ett annat skeende.
_______________________________
Ofta undrar vi vad det är som gör förändringen, den förändring vi så ofta
söker, inte inom oss själva... utan... utanför oss själva, var där, tror vi den finns?
Det kan finnas genom en enda Tonartsfågel, vilken visar vägen till gläntan
vid den porlande bäcken!.
Tonartsfågeln du var inte väntad
du kom ändå! Tack!
©Erika Nejdelind
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar