Världen kändes någon annanstans... kanske
vid den dammiga vägen i slutet av allén
där hann dammet bildar moln av konstiga
formationer, en slags bladslinga i dikeskant
något obestämt och, allt plötsligt stannande av
när gator fylldes av människor
som endast såg till sig själva
inte såg dom som var ensamma i sina hjärtan
där försvann något i det som inte fanns just då
men, kom senare när vindens första andetag
för dagen tog vid samt den svarta asfalten
tonade upp sig utan hänsyn, utmed det som berörde
vilket var något som inte hördes eller ville höras
eller ens försöka uppfattas som viktigt
medan bokstäver i detta stycke
dansade under gråmulen himmel
så ogripbart allt kan tyckas
där mänskligheten finns
därmed också gav svar
när världen slöt sig i sin famn.
©Erika Nejdelind
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar