Det finns dagar då vi inte vill stiga upp eller vakna.
Var befann du dig i drömmen när du trots allt måste vakna,
någonstans du säkert önskade du kunde stannat kvar i,
eftersom drömmen var fridsamt, tyst, lugn som inte störde
det inre, samt värmen från din själ, den värmen som fick
dig att kura ihop med förhoppning att kanske återvända
till drömmen när uppvaknandet störde lugnet inom dig.
Att spara drömmen till sena kvällen kändes avlägset,
en dröm finns bara där vid sömn aldrig mer men, fundera
vad den hade för betydelser, kanske den inte fick någon
betydelser alls, medan den dagen du nyss vaknade till
inte oroade dig det minsta, eller kanske du önskade det,
eller att dagen höll dig på avstånd från att störa den inre
friden, där du hörde tystnaden viska i ditt öra, var lugn
du behöver inte var rädd dagen finns där ändå och, den är
till för dig, din egen, du gör vad du vill med den.
Känn hoppfullhet utmed nya dagar som gryr vid horisonten
du finner din morgon igen, även om vi förlorar fotfästet ibland
är det tillåtet, vi är inte mer än människor, som inte alltid orkar
var stark inför sig själv. Har själv vaknat till oändligt med urusla
morgnar som knappt fanns något att vakna till, då jag enbart
önskade få sova en evighetssömn, tiden för sådant önsketänkande
gav sig av, däremot glömmer jag aldrig känslan av att inte orka var
med längre, sluta ögonen och bara vandra vidare till något som de
flesta kanske tror är bättre än jordens all ödeläggelse.
Ro-frid... sök det inom dig själv, det finns där... du hittar
det till slut! Allt handlar om förändring, den finns endast
inom oss själva!
©Erika Nejdelind
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar