Finns mitt i varje dag, varje av nästan hela natten
det finns på morgonen, vid uppvaknandet. Det som är
mer än en ovanlig liten situation, att vara utan det här
är så omänsklig att, tanken inte ens svävat framför mig.
Är stormande lycklig för första gången i livet efter
alla år från det förflutna, som passerat.
År som intet sätt är att minnas, finns delar av det
föregående som, gömts i mitt lilla hjärta men, bara det.
Björken utanför vajar så vackert, lika vackert av det
som lyckliggör mig varje vaken minut. Om detta vackra
försvinner blir ingen hård sten mer krossad än mitt hjärta.
Undulatgrus i deras bur skulle kännetecknar mitt hjärta när
det hade krossats.Vet inuti min själ, det här vackra har
kommit för att stanna.
Allt är så perfekt i mitt inre, övertygad om att sista
pusselbitarna nu föll på plats, just då - där eller
kanske det finns en sista bit som så gärna vill
passa in också!
©Erika Nejdelind!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar