Mina skrivna ord, ibland ingenting väsentligt
men, ofta med begåvat innehåll!
Bergochdalbana flyttade in i mitt liv för några veckor sedan,
sedan dess har denna bergochdalbana fortsatt, hinner inte med
i livets alla svängningar, saker och ting har avlöst vartannat,
känslostormar utan en enda stilla tanke, som ger livet sina drastiska
förändringar i huvud och hjärta, där varje episod måste får sin plats att
bearbetas och, förståelse inför tiden därefter.
kom fram, varför då for tanken iväg i sin undran
ja varför kom den undran fram? En frågar ställs utmed
de föregående, kanske svar väntar de uppställda längs
väggen med rosbeklädd färg, för att avsluta dagens
undran med alla sina frågor.
Livet ter sig ombytligt som det inte längre bryr sig om
vilken skada det kan tillfoga den lilla människan, som
bara vill tro gott om andra mänskliga varelser.
Vad kan man ger sig själv för tankar om andra som
endast är i detta livet för att skada så mycket det går.
Vad tycker en sådan människa om sig själv och sitt
tillvägagångssätt, förmodligen ingenting, därav fortgår
deras liv i en ständig ström av att trycka ner någon
som de kanske ser som ett hot, att de samtidigt inte
kan få det de önskar allra mest. Det går inte att
tilltvingar sig känslor från någon som inte
besitter dessa känslor, det är en omöjlighet.
Det är en problematik i sig, något det flesta borde förstå,
alla gör tyvärr inte det, deras enkelspåriga intellekt
talar sitt tydliga språk!
©Erika Nejdelind
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar