Vid det stora kastanjeträdet ligger gården idag tyst och stilla,
gården mina morföräldrar en gång brukade. Skogen ligger lika still
precis som åkrar-ängar, vilka en gång såddes-skördades. Stillheten är total, också
runtomkring de små stigarna i tillhörande skog, kvittrande fåglar, trädens sus,
solen som gav svalka mellan trädstammar, allt finns kvar som det alltid gjort
däremot på ett helt annat sätt.
Det finns inga röster, inget levande där på gården, till och med den
vita grinden - vita staketet är borta, syrenbuskar vilka bildade en vacker
gång upp till rundeln av rosor framför huset, är borta.
Brunnen med sin hävarm hänger oanvänd sedan flera år tillbaka,
vattenhon som finns cementerad intill brunnen där hästen drack sitt vatten
är lika oanvänd. Ladugården är ombyggd, minnet hur den såg ut en gång
kommer ändå var bevarat.
Fundera ofta vad som hände från dåtid till nutid, hur åren/ tiden for iväg,
kanske den trots allt gick långsamt fastän vi inte tänkte så, bland surrande
humlor-flugor på solvägg, sommarblomster, idisslande kossor, hästen ute
på Lyckan, älskade morföräldrar, vilka betydde allt för mig och ännu gör.
De fick inte bli speciellt gamla, en orättvisa jag aldrig kan komma över.
Det går ibland bra att minnas, leva med alla minnen, lika ofta gråter jag
sönder ögonen, den idyll som då var, är också sedan länge borta.
En idyll som inte går att finna i nutid, idag är det endast stress,
sönder ögonen, den idyll som då var, är också sedan länge borta.
En idyll som inte går att finna i nutid, idag är det endast stress,
elände och, annat som ofta stör inre friden.
Det är inte samma sak att komma hem längre, trots att jag längtar hem till
det som en gång var, inget blir som då, hur skulle det kunna bli det. Drömmar,
minnen, kan ingen tar ifrån mig, däremot kommer en djup ledsamhet alltid
finnas vid minnet av det som en gång var, men inte längre är!
finnas vid minnet av det som en gång var, men inte längre är!
Skogen där hemma!
Här har min morfar kört med häst och vagn
och jag har åkt med honom, som liten.
Här har min morfar kört med häst och vagn
och jag har åkt med honom, som liten.
Mangårdsbyggnad idag
Ett hem, en gård, trädgård som
alltid kommer att finnas i det inre!
©Erika Nejdelind
Ett hem, en gård, trädgård som
alltid kommer att finnas i det inre!
©Erika Nejdelind
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar