2021-11-01

 

Mina tankar om Sverige

som land samt, den stad jag bor i! 

Jag blir mer och mer fattig på ord ju mer samhället urartar. 

Fasor av alla de slag, är det inte våldtäkt, misshandel, 

rån, bränder, stenkastning mot räddningstjänst 

 vad blir nästa, som ska skrämma ihjäl mänskligheten? 

Vågar jag som bor i en mindre stad gå utanför min

 dörr i fortsättningen? Vad väntar i nästa gathörn,

 vad händer om jag viker av på en sidogata, 

står det någon där? En labil sjuk människa som 

psykvården nekat intagning med motivering, det

 finns ingen plats . Då blir det oftast någon i folkvimlet

 som kommer i vägen, i värsta fall mister livet. 

Ingen har väl glömt fallet på IKEA där mamma - son höggs ihjäl,

 därför att den skyldige inte fick uppehållstillstånd i Sverige.  

Jag går inte längre ut efter det blivit mörkt.

 Det gjorde jag när jag flyttat hit, det är 11 år sedan.

På den korta tid har mycket förändrats.

 Jag går inte längre ut på den långa bryggan

 som finns nere vid sjön jag ofta förut satt. 

För lite sedan fick jag en hemsk magkänsla när

 jag var på väg ut på bryggan, efter det får jag

 samma känsla varje gång. Aldrig har jag känt 

så förut. Magkänsla ska inte ignoreras!

Många gånger har tanken funnits, tar stativ - kamera

 med ner till sjön och filma när jag matar änderna,

 men den tanken har jag slagit bort. En mindre väg

 finns utmed sjön, trots väldigt lite trafik, kan det 

komma en bil stanna och därmed kan det jag

 ser framför mig, ryckas ifrån mig. Kan det 

stjälas mobiler - plånböcker i tid och otid och ofta

 hotar med kniv går det nog att stjäla kamera - stativ. 

Min kamera är  dyr, stativet kostar också en hel del.  

På så sätt blir livet för mig och många andra begränsat.

 Livet krymper ihop till noll -  ingenting till slut, om

 rädslan får tar överhand. Ingenting görs i samhället

 för att stävja det som dagligen förekommer.

Vi människor är måltavla för allt som har med

 kriminalitet att göra, istället för att vi ska känna

 trygghet både utomhus och egna hemmen, 

sker ingen förändring, tvärtom bara värre och hemskare!  

Förra sommaren stod det en mörkhyad äldre man

 på den raksträcka jag går ner till centrum. 

När jag var precis utmed honom kör han ner handen

 i skrevet på sig själv och småstönade när jag gick förbi.

 Det här var på förmiddagen. Spelar ingen roll 

vilken tid på dygnet så sker det obehagliga saker. 

Det som skrämmer mig riktigt ordentligt är när jag

 möter någon med huvjacka och luvan nerdragen 

framför ansiktet, stirrande ner i marken, med händerna 

nerkörda i fickorna. Har mött några sådana 

personer och  försöker gå fort förbi dom! 

Hela samhället är olustigt. Du vet inte vem du

 möter eller har bakom dig längre!

Till sist, vad anser vi om Covid19,

är det vad det såg ut som när det

började härja, eller är det

ett sätt att minska befolkningsmängden

på ett snyggt sätt?

Nej, jag är inte rubbad upptill, däremot

har jag något intakt att tänka med.

©Erika Nejdelind