Mitt hjärta brinner
sin dag sin historia
ett steg vidare
konstigt, det når mig inte
barriär att tar sig över
ett kvävande tillstånd
i varje ögonblick
på angivet sätt
___________________________
En stark vind drog förbi
likt vågor passerar sin ocean
som en bok med tum - avtryck
det bläddras i när det viner utanför
något större än en tanke i ord
___________________________
En stund vi på jorden är
med ditt vilande huvud på mitt hjärta
din sammanflätade själ intill min
klädda ord i små viskningar i tystnad
som stjärnor fångade i en dröm
___________________________
Leta efter mig själv
i orolig skymning
som händer runtomkring
hur gör jag för att var mig
i oredlighet livet jämt hänvisar till
fundera på om allt det som är nu
är värt det, eller ett måste
att kunna förflyttar sig själv
till det verklighetstrogna
när mitt hjärta sluta gråta
___________________________
En kyrkklocka hördes på avstånd
ekande eko mellan husväggar
under tiden gled allt förbi,
tid som delat
sig någonstans, vilka blev
inslag - bakslag -utslag
på angivet sätt en frossa
inget mer än så- omgärdat
av tysta kvällars ensliga stunder,
fylld till bristningsgränsen
___________________________
Se tillbaka eller se bort
allt förvandlas - dör
det finns inte då eller där
ett fruset hjärta som slår
varje dag natt och stund
i stillsam gråt.
©Erika Nejdelind
___________________________
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar