Två nattsvarta dagar!
Livet blev plötsligt så skört, genom dimma av forsande tårar
brast allt förnuft. Timmar av ovisshet tankar som hysteriskt
klättrade upp och ner, fram och tillbaka. Inte en sund tanke
fanns kvar att greppa, allt blev en förtvivlad mardröm.
Skulle det går bra eller skulle jag / vi mista dig, du det
bästa, finaste, av allt fint. Hopp och förtvivlan avlöste
varandra, vändningen kom till viss del, kunde vi hoppas
ännu en gång att det nattsvarta just då, skulle släppa taget
om oss. Lika fort som en blixt från klar himmel, händer det igen.
Återigen kom du tillbaka. Min/vår tacksamhet går ej att mätas i all
världens pengar. Tacksamhet ett litet ord i jämförelser vad vi känner
just nu. Ber än en gång till högre makter, tar inte det, finaste
vi har, ifrån oss. Du har varit där och vänt, inte mer nu älskade!
Vi vet inte vad vi har, förrän vi håller på och mista,
det mest värdefulla i våra liv!
©Erika Nejdelind!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar