Många, oj så många som finns runtomkring, så enormt mycket vackra ord
det känns som de är outtröttliga, orden alltså. Vad kan alla de orden var ute
efter, kan det var en gissningstävlan bland de inblandade, eller?
Hur tolkas allt som dagligen snurrar runt den lilla vilsna själen, bland
alla röriga bokstäver .... bokstäver som inte hinner sätta sig fast i den
vilsenhet själen känner, förrän det kommer nya, någon annanstans ifrån.
Hur separeras allt det från vartannat, kan man söka på Google för att få kunskap
i dessa obegripliga sammansättningarna?
Är det så enkelt att förfogar sig över en och samma människa med ord och lite
sådär? Förlitar sig på någon är en stor bedrift i sig, att våga tar det där språnget
att tro, även om magkänslan kanske säger stop och belägg, backa, tänk till, var
inte så omdömeslös mot dig själv, tar hand om dig på ditt eget sätt, tänk fortfarande
det du själv anser är det enda riktiga, tills vidare.
Inte är guld allt som glimmar i vardagens mitt, av just dagen kan den ger en fast
trovärdighet, sanning som glimtar av orden de alla, det finns fula avigsidor i livet
i samhället ibland allt mindre förtroendegivande människor, många har talets gåva,
så de nästan rinner över sin bägare.
Förklaringar väller även över ungefär som vågor in mot land, känslan blir faktiskt - inte tro på
ett enda ord.... oavsett hur det vrids samman.... blir den sanning inte hel, eller endast något
vilket ger skavsår i öronen, eller så passerar det enbart förbi, likgiltighet - kanske....det når
mig...inte just då, vad det än är, men, sedan? Tänker ofta på den vilsna övergivna känslan
som far genom själen, varje gång det ändras, kommer på tal, något blir till en frusenhet som
far inåt, som ger en kall känsla av ensamhet, utlämnad till sitt eget inre!
Sedan finns trovärdigheten plötsligt där igen, när orden får sin ändring trots att de låter
som de gjorde förra gången eller förra eller förra osv. Vad ska den lilla själen i hela
denna karusell förlitar sig på? Tänk till innan det är för sent!
©Erika Nejdelind
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar