đD-Tđ
Ibland stannar tiden och,
nÄgot ovÀntat sker.
nÄgot ovÀntat sker.
Utan minsta förvarning kom tvÄ för mig okÀnda
in i mitt liv. OkÀnda, samt att jag aldrig trodde
det var möjligt att fÄ var den som stod i mitten
omgÀrdad av dessa unika underbara personer.
En tanke rusade snabbt genom medvetandet, Àr det
en dröm, en saga som snart vÀcker mig, tar slut?
Det var ingen saga jo, pÄ det sÀttet Àr det en saga,
den vackraste som nÄgonsin uppenbarat sig inför mig.
Hur Àr det möjligt har jag tÀnkt, att dessa
hittat vÀgen till min ledsna utlÀmnade sjÀl som
det varit under lÄng tid.
VÀnlighet, kÀrlek, omtanke genomströmmar pÄ ett sÀtt
jag ej trodde var möjligt, för sjÀlen att fÄ tar del av.
Det tog tag i mig och det tar Ànnu tag, min sjÀl har fÄtt nytt
syre inbÀddat i kÀrlek, tacksamhet Àr ett litet ord i allt det
jag nu upplever pÄ sÄ kort-tid-tar del av och kÀnna.
TvÄ unika har öppnat upp det inre, öppnade dörrar
i det allra innersta och, Ànnu gör. SÄdant som varit inneslutet,
gömt. En del dörrar var svÄrt att öppna, endast lite pÄ glÀnt
var början som alltmer öppnade upp sig, lite i taget.
đTill Er!đ
Innerligt frÄn djupet av mitt hjÀrta,
Tack, ett litet ord för vad jag kÀnner
till er var och en. Om ni kunde ser er sjÀlva
genom mina ögon, skulle ni kÀnna det jag kÀnner
för er! Min tacksamhet kÀnner inga grÀnser.
đTill Er!đ
Innerligt frÄn djupet av mitt hjÀrta,
Tack, ett litet ord för vad jag kÀnner
till er var och en. Om ni kunde ser er sjÀlva
genom mina ögon, skulle ni kÀnna det jag kÀnner
för er! Min tacksamhet kÀnner inga grÀnser.
Erika Nejdelind
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar