2020-07-20

Det är fortfarande vackrast där ingen finns eller bor

!Det finns rädslor, känslor, oro, leenden, tårar, 

 många historier i mina ögon, en del berättas,

 en del är för alltid gömda, som aldrig kommer

 på tal, eller ens nuddar ytan!

_____________________________________________________

Den vår som kom - försvann - säkerligen var det många som inte hann

 leva jämsides med den -därefter kom något annat emot oss, utan minsta

 chans att värja sig. Isolering följde hack häl med försiktighet som nästintill

 höll  på och bryta sönder mig -  förtvivlad - förvirrad, visste till slut

 inte vad jag skulle fördriva tiden med, bakom trötta ögon. Efter ca tio veckor

 låstes min dörr upp, med det ut i friheten om så bara i liten försiktighetsgrad.

Det lugnade ner sig som sagt var, vilket innebar att jag vågade mig

 ner till centrum, vilket kändes som jag vunnit högsta vinsten

 utav frihet, den euforiska känslan infann sig, den som tidigare varit så 

självklar var sedan en lång tid reducerad till något så minimalt att den inte

 ens kunde skönjas, någonstans.

Hela jag är fortfarande i riskzonen vilket säger en del. Har endast

ett liv vilket jag vill vara kvar i ännu många år. Därför håller jag mig på 

avstånd från andra människor. 

Lite senare lossade jag ännu mer på min försiktighet, gick ut mer och mer, ändå

är jag panisk skräckslagen att jag skall dragit på mig något som visar

sig senare, eller nästa dag. Saknar Kupolen - affärer runtomkring just där.

Ofta satt jag kvar i bilen med "Little D" såg alla som trots allt gick in

på Ikea och andra affärer. Hellre satt jag kvar i bilen och var frisk, än några

timmar senare bli sjukare och sjukare. Finns inget fascinerande över det

alls. En del chansar i livet - tar risker, jag däremot tillhör inte dom.
Att vara aktsam i alla lägen är en kvalifikation, anser jag.

Ingenting kommer någonsin att blir detsamma i vårt land.

Det har det ändå inte varit under många år, inte bara Corona

som ställer allt på sin spets, finns människor som visar sin tacksamhet

genom att förstöra, rasera och på annat vis visar sitt missnöje.

Det är inte lätt att vara en människa med den sortens problematik
att hela tiden endast vill förgöra-förstöra.

© Erika Nejdelind

:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::