Bredvid min egen stund
vandrar jag
vandrar jag
med fjäril på vingar
över solstrålar de varma
intill kanten av berget
där vid det vilda bruset
nära handens livslinjer
doftar det av liljekonvalj
då dagens tid återhämtat sig
inifrån och ut i mental kraft
förändring, förundran,
på angivet sätt
speglar sig invid ytan
förutsägbar
med lättare känsla
©Erika Nejdelind
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar