2020-04-05

Det är den sargade själen med de öppna såren
som skriver sina tankar om det som var, men
inte längre blev!

Steg på marken suddas fort ut i regn som föll,

påminde om dina en gång så avståndstagande,

nu finns enbart vaga minnen av något som knappt

är värt att memorera, däremot aldrig någonsin

 återvända till, gott om osanningar i varje ord,

varje mening, ändå var dina ord din sanning

där varje bokstav var tunn, vek, som snabbt gick

sönder vid minsta beröring, snart dog också alla steg

 bort från dig som kunde förmedlar utan reflektion

över följder-förstod hur illa det skulle tar.

Det är vackrast där ingen bor!

Ligger mycket inlagt i den meningen.

Lyssna i all oändlighet på ord, på någon som låtsades

 var ärlig, du stod för dina ord, bedyrade din sanning

 det ihåliga blev allt större, lögnerna allt fler

alla ord så förstörda, att ingen sanning längre kunde

delar in de sagda orden i sin rätta betydelser, 

det var  försent sedan långt tillbaka, den tid som

orsakade den största smärtan någonsin.

 Tid är dyrbar

Det är också vackrast där solen lyser

 och, ingen stör

©E.F

::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::