Konsten att skriva, uttrycka sig i det skrivna ordet
är för mig det lättaste jag kan företar mig. Orden
formligen rinner från huvudet, till mina fingrar, ner på
tangentbordets alla svarta knappar, det forsar fram som
Niagarafallen, vet alltid vad jag ska skriva om, sällan för
att säga aldrig, det tar stop inuti mitt huvud.
Någon har undrat hur jag gör eftersom orden hela tiden finns där,
det är ingen konstighet, orden bara är där. Inga ord är heller för stora
för mig att skriva om, jag tycker ord som säger en del är bäst för
mig att kunna formulera mig i.
De allra minsta orden har också stor betydelser i samband
med de större När jag föddes fick jag talet och ordets gåva
som jag tagit vara på det sätt som känts allra bäst. På det
sätt är jag privilegierad.
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar