Två dagar kvar av veckan. En längtan
efter frost, någon cm nysnö, det finaste
av allt vackert. Nu känns trädens avskalade grenverk
mer som flagnad husfärg, bit för bit faller av.
Något vackert eller något förfulat, medan stunden just nu
är helt kravlös, med undantag för brödet som knådades
för någon timme sedan, står i ugnen.
Kanske också tar mig en liten bit längre, börja läsa en av
Björn Ranelid "Till alla människor på jorden och i himlen"
Varför inte "Marsfjällets skugga" när jag ändå är på gång.
Varför inte "Marsfjällets skugga" när jag ändå är på gång.
Legat på soffbordet en tid nu,som dom vill påminna mig om att
de gärna vill bli lästa.
de gärna vill bli lästa.
Att titta bort för ett tag, bort på något annat än endast
det vardagliga drar alltmer i det inre. Pausa tiden
finns ingen möjlighet till, tid för mig är något framrusande
något som jag inte får det minsta grepp om längre.
Så varför fundera mer på den framrusande tiden.
©Erika.F.©
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar