2019-08-31

Varje gång jag är i närheten av min historia

mitt liv i det förflutna, ter sig orden meningslösa

och, för små för att bära allt jag känner. 

Röra vid en tid för länge sedan en tid som

egentligen skulle haft ett annat innehåll-delvis

än det som blev, önskar jag levt en annan tid,

en annan historia, något som kunde tas fram

och bara omfamnas i ett enda stort glädjerus.

Livet däremot är aldrig ett enda glädjerus, 

när ord därför blir till en känsla, en känsla

som inte på något vis ska ursäktas

kan det ändå bli till ett mellanting mellan då-nu.

Skuggor som vällde ut som gnistor från en eld

likt en avslutat tid någonstans ifrån, där en

dörr till hälften stod öppen och, en ny tid kunde

skönjas i dörrspringans mitt, dagar i oskrivna blad

samt en tid ännu orörd, sägs som en stilla viskning

till det inre,

man behöver alltså inte alltid en förklaring

varför livet tog andra vägar eller,

varför man betedde sig i sitt tankesätt

eller kände som man gjorde.

Till sist:2020-02-19 Jag längtar efter ännu en ny historia,

med Dig jag redan mött, släppa taget om det förflutna

och dess bleknande historia. Där jag kan inför det nya

lägga samman alla intryck, samt hopp om en plats av ro

i våra hjärtan för oss båda,

©Erika Fagerström