Text/foto

I den tysta kvällningen har jag någonstans

förlagt mina ord, ett måste att hittar tillbaka,

så jag kan skriva den första bokstaven i första

ordet, de ord som allra först gick förlorad.

En del av mig gick vidare från upplevelser som 

på intet sätt förverkligades, eller blev till någon

 större sammanhållning, utmed dagen som sänkt sig

bakom trädtoppars sus.

När så tystnad upphör kan plötsligt det kaotiska tar vid,

en slags symmetri trots allt, det kaotiska virrvarr

som kan uppstå, likväl lätt att tar kontroll över.

Har också fått ett annat perspektiv på

ord som bildar meningar ju mer jag skriver,

vad jag skriver, ett slags synsätt där jag

 blir påmind om tankar, sorg minnen 

några av livets innehåll,som jag försöker

gnuggar bort från medvetandet när det för

tankarna till sig. När så dagar försvinner

bort nästan som den värsta rusningstrafik

en fredag eftermiddag när alla vill hem,

så är allting bara så.

::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::