***

Vill inte vara någon, utan oss.

Under de ljusaste av all ljus tid, kom Du. En solig

oktober dag, den vackraste, finaste av alla dagar i livet. 

Existerar varm känsla när tankar om dig, far fram som

den värsta orkan, känslan sprider sig runtomkring
 det lilla hjärtat som bara slår just för Dig.

Låter lugnet råda denna Måndag inte skena iväg, eller hoppas

för mycket. Även om solen skiner kan moln skymma det fina

som finns inuti, en fantastisk inlevelser att kunna får fram

det som egentligen inte borde komma fram just nu.

Känner också att någon skillnad har inte skett som jag ser på

det. Ofta kan en själ var sorgsen av så många orsaker. Att alltid

visa upp ett glatt leende är en omöjlighet. I bakgrunden flödar
 vagt sorgliga toner, kunde handla om vem som helst, för livet

är oftast inte vänligt sinnat.

 Det tär att vara levande på denna jord,ibland. Kanske var
tidpunkten illa vald, eller så var ödet ute på villovägar
 det kanske inte passade riktigt samman just då.

Kan det var så enkelt, att det är så. Tid får utvisar.

Trots att våren, försommar redan är här, längtar

mitt inre efter annan tid, en årstid som minner om
så mycket, som skulle få alla ark i en ev. bok att
fort tar slut. Orden  skulle bli alldeles för
 många för att räcka till på dessa ark. Ingen tid
på året som kan överglänsar den, eftersom den
är det vackraste av allt vackert.

Så är det

.Finns också en längtan efter något annat,

som ännu är så främmande att det knappt tenderar i tanken.

© Erika Fagerström

:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::