Genom dagens stilla dunkel vandrar min själ tyst på oförutsedd stig
medan några tankar distanseras och ger lärdom om framsteg, där förtvivlan,
och dess övergivenhet stilla gav sig iväg bort, försöker betraktar det utifrån
den tysta stigen som vandra under bara lätta fötter,dess upplevelser.
när jag sedan öppnar ögonen på morgonen vill jag du ska känna mig
som den första genuina kärlek som fyller hela ditt inre, vet att du kan.
©Erika Fagerström
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar