******

Jag minns dagen jag stod på bron hemma på

landet, Var och hälsade på min pappa en sista

gång, nästa dag skulle jag flytta till Dalarna.

Vet att två personer blev riktigt ledsna över min flytt

så långt iväg. För egen del var det ett måste,

att skapa mig ett annat och nytt liv.

Förstår ändå de som blev ledsna den gången.

Nu har det gått åtta år sedan jag stod där, mycket

har hänt i mitt liv. Hade jag veta vad jag skulle
 gå igenom sex veckor efter flytten hit hade jag
 med all sannolikhet inte ångrat min flytt ändå!
 Det som hände då har jag till viss del
 lagt bakom mig.

Två år efter jag flyttat hit dog min pappa.

Var nere många gånger och hälsade på honom,

kommer ihåg sista gången då jag

sa ...jag kommer en annan gång och hälsar på dig,

 ja gör det svarade pappa mig. Visste redan då jag

 uttalade orden, att det var sista gången vi sågs i

det livet, månadern efter gick han över till mamma.

Han var tre månader från att bli 94. En 

aktningsvärd ålder, som min pappa sa en gång,

jag lever på lånad tid, visst gjorde han det.

Två dagar efter pappas begravning dör

mina söners farmor. Då kände jag hur allt

bara blev för mycket att tar in. Det var mer
som togs ifrån mig året innan.
Mycket sorg kan förstöra mig.

Tiden läker många sorger, saknaden kommer

däremot alltid att finnas kvar från de

 älskade människor jag haft i mitt liv.

Nu önskar jag bara glädje och lycka i
mitt återstående liv!

🌹🌹🌹

::::::::::::::::::::