När människor generellt dejtar varandra, vad är det som får
de flesta att tro det blir ett enda sak, efter en halvtimme/timme.
Är det inte jämförbart med en middag där man tar efterrätten
först och sedan middagen? Människor överlag får göra precis
som de vill men, i det sammanhanget hör inte jag hemma.Det känns
mer och mer att allting blivit så förfulat.
Mellan två personer som träffas anser jag det viktigaste är att ta reda
på om det finns någon kemin, samt om det fungera för övrigt. Om man inte
hamnar i säng efter en halvtimme är det snudd på att var konstigt. När sedan
vissa män säger, jamen så gör alla kvinnor. Jag bara studsar inför orden,
alla kvinnor gör så....Hmmmm! Den sortens konstaterande är
så tragiskt och tagit helt ur luften att det är helt sanslöst.
Läste nyligen på någon blogg att det är precis så det går till.
Män som blir helt knas upptill om det inte blir som det dom var
ute efter, , men herre gud, finns sajter för den sortens dejter.
Varför inte hålla sig där. Jag kan prata i att det är precis så det
går till. Dejtade några få utspritt på något år innan jag flyttade hitupp.
Efter det fick jag mer än nog, aldrig mer, och det löftet har jag hållit
till mig själv.
Det var några få dejter som inte visste vad de ville utom en sak.
Vi har diskuterade det här jag och en av sönerna, det bästa är att
bara möta någon ute i folkvimlet, där man verkligen också se
den man möter, istället för att dejta någon som är helt insnöad på
ett enda ämne, och inte ser ut som den profilbild den uppvisade.
Spelar ingen roll hur gammal jag blir, slutar jag aldrig att förvånar
mig hur allt förändrats, sedan jag var ung, vilket kan innefatta både
det ena och det andra. Jag vet hur det kan bli om man möter någon
som plötsligt bara står där, utan någon som helst förvarning!
🍁🍁🍁
::::::::::::::::::::::::::::::::::

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar