Samhället av idag!

Jag blir mer och mer fattig på ord, ju mer 

samhället urartar. Fasor av alla de slag, 

är det inte våldtäkt, misshandel, rån,bränder,

stenkastning mot räddningstjänst, vad blir nästa,

som ska skrämma ihjäl mänskligheten?

Vågar jag som bor i en mindre stad gå utanför 

min dörr i fortsättningen? Vad väntar i nästa

gathörn, vad händer om jag viker av på en sidogata,

står det någon där? En labil sjuk människa som 

psykvården nekat intagning med motivering, det

fanns ingen plats. Då blir det oftast någon i

folkvimlet som kommer i vägen, i värsta fall 

mister livet. Ingen har väl glömt fallet på IKEA

där mamma - son höggs ihjäl, därför att den skyldige

inte fick uppehållstillstånd i Sverige. 

Jag går inte längre ut efter det blivit mörkt.

Det gjorde jag när jag flyttat hit, det är 8 år sedan,
 på den tiden har mycket förändrats.

Jag går inte längre ut på den långa bryggan som finns

nere vid sjön jag ofta förut satt. För en tid sedan fick jag

 en hemsk magkänsla när jag var på väg ut på bryggan,

efter det får jag samma känsla varje gång. Aldrig har

jag känt så förut. En sådan känsla ska inte ignoreras!

Många gånger har tanken funnits, tar stativ - kamera med

ner till sjön och filma när jag matar änderna, 

men den tanken har jag slagit bort. En mindre väg

finns utmed sjön, trots väldigt lite trafik, 

kan det komma en bil, stanna och därmed kan det

jag ser framför mig, ryckas ifrån mig. Kan det

stjälas mobiler - plånböcker i tid och otid och

ofta hotar med kniv går det nog att stjäla 

kamera - stativ. Min kamera är riktigt dyr,

stativet kostar också en hel del.
Ingen rör det som är mitt, frivilligt!

På så sätt blir livet för mig och många andra

begränsat. Livet krymper ihop till noll-ingenting 

till slut, om rädslan får tar överhand.Inte mycket

görs i samhället för att stävja det som dagligen

förekommer. Vi människor är måltavla för allt
 som har med kriminalitet att göra, istället för att vi

ska känna trygghet både utomhus och egna hemmen,

sker ingen förändring, tvärtom bara värre och hemskare!

Förra sommaren stod det en mörkhyad äldre man

på den raksträcka jag går ner till centrum.

När jag var precis utmed honom kör han ner handen

i skrevet på sig själv och småstönade när jag gick

förbi. Det här var på förmiddagen.Spelar ingen roll

vilken tid på dygnet, sker det obehagliga saker.

Det som skrämmer mig riktigt ordentligt är när

jag möter någon med huvjacka och luvan nerdragen

framför ansiktet,stirrande ner i marken,med händerna

nerkörda i fickorna.Har mött några sådana personer och,

försöker gå fort förbi dom!

Hela samhället är olustigt.

Du vet inte vem du möter eller

har bakom dig längre!

©Erika Fahgerström

::::::::::::::::::::::::::::::::::::::