Den ensamma fågeln

Går igenom en del textdokument.
Då hittade jag det här,
som jag skrev för länge sedan.

:::::::::::::::::::::::::::::

En ensam fågel

högt upp i trädkronans topp

sjunger det vackraste

ingen någonsin tidigare hört

den sjunger om fred och frihet

den sjunger till suset mellan trädkronor

om stormvirvlar i forsande vattenfall

om skymning som flyter på stilla moln

då förändringens tid alltmer skymtar

En dag har den ensamma fågeln slutat sjunga

allt stannar och tystnaden blir total

växtligheten lägger sig ner och dör

träden tappar sina löv

i sorgen efter fågeln som slutat sjunga

Tiden går alltmer

dagar läggs till månader

och kylan tränger på

när naturen sjunker in

i sitt övervintringsland

Plötsligt händer något

himlen öppnar upp

hela naturen fylls

av dalande snöflingor

och den ensamma fågeln

i trädkronans topp

börja återigen sjunga

den vackraste sång

ingen någonsin tidigare hört

Den sjunger av lycka

den sjunger av glädje

för världen har

visat sin vita själ

det vita som står för godhet

kanske också för fred frihet på jorden

och i de är det som om allt stannat upp

och himlen ler samstämt

i den ensamma fågelns

skönsjungande sång

Ännu sjunger den ensamma fågeln

i sin strävan mot ljuset och freden

kanske en gång tänker den

och fortsätter sin vackra sång

och alla som hör stannar upp

lyssna ler hoppas och tror

Kanske en gång

©Erika Fagerström

:::::::::::::::::::::::::::::