Jag kan sitta mitt ute i ingenstans, känna att det där
är verkligen jag, sitta där och känna att saknaden efter
någon är så påtagligt att det borrar sig in i hela själen.
I bland kan jag också känna att mina ord bara glider
förbi som för mig betyder så mycket men,
för någon annan kanske utan betydelser och inget värde.
Så tolkas tystnad av mig. Jag äger också mina egna
ord, mina upplevelser och känslor. Jag ska kunna säga
vad jag vill, men jag ska kunna leva med det sen också.
Det gör jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar