fredag 25 december 2020

2020-12-25


Corona, är det en nyttig erfarenhet? Jag menar inte -

- det är vi förtjänta av, verkligen inte men, vi är så vana vid att allt fungerar som

vi är vana vid - var vi har - samt kunna befinna oss i folksamlingar utan att varken

reflekterar eller behöva tänka överhuvudtaget.


När Corona startade var jag isolerad i nästan tio veckor. Till slut

var det outhärdligt, jag stod ut då jag förstod allvaret. Är en riskgrupp.

Vill faktiskt leva. Nu känner jag återigen den där rädslan av att det

blossat upp igen, en annan variant. Blir det isolering igen, ja då

vet jag hur det är och blir. Jag rättar mig efter en sådan isolering

om det kommer på tal.


Nu har vi under en lång tid fått erfara en ny livsstil. Vi kan inte befinna

oss i köpcentrum på samma sätt, inte trängas bland mycket folk, inte träffa

 närstående, många har mist sina anhöriga, på det mest fasansfulla sätt.

Inte handla - på -rea- efter- jul som de flesta ser som ett viktigt inslag

trots Corona-tider.

Ja ja, alla har vi annorlunda eftertanke!


Det anser jag är det minsta bagatellartade bekymmer, (REA) medan andra säkert

(sliter sitt hår som i Tjuren Ferdinand) samt förfasas sig över att den ev. uteblir. 


En grundprincip är: Alla skall se till så spridning av Corona inte accelerera mer

än det hitintills gjort. Människan i sig är oftast både blind-döv. Om något lugnar

ner sig, betyder inte det att faran är över, som en brasa glöder kan den hastigt

 blossar upp igen. Varför är vi så korta i vårt sätt att tänka egentligen?


Senaste nyhetslänk kunde vi läsa om Covid19-Corona. Dessa två förmodas har

 samma betydelser, inget är väl lindrigare än den andra benämningen?


Vi är också så vana vid att allt finns i vårt dagliga liv. Tänk om våra liv 

omkullkastas reellt innan någon ens hinner blinka. Jag skall återger

 en del  av vad som kan förändras.


Vi kanske plötsligt inte har något vatten i kranen, toaletten fungerar inte

slutduschat ( Halvtimmarvis), diska under rinnande kran (Vansinne)


Värmen från element slutar kanske att fungera, är det sedan

vintertid får vi känna på hur det är att frysa. Det här var bara några

 få saker i vardagen vi är vana vid. Vad gör vi? Förmodligen får vi hämta 

vårt vatten utanför vårt boende. Ute-toa-ute-dass(förtydliga) Värmen, vad skall

 vi får den ifrån? Vi kanske får flytta till ett boende med Vedspis


Hur många kan elda i en sådan? Kan detta var något att reflekterar över?

Vi är så förbannat bekväma-en-del-av-oss. Vi andra som kanske är födda

i en helt annan generation förstår innebörden i det jag omtalat, ni andra

kommer och stå som ett större ösregn!


För egen del har jag hämtat upp vatten från brunn med Hävarm

eldat otaliga gånger i en vedspis. Det går att ändra livssituation

om man är tvungen. Vi kan inte gå omkring med vetskapen att allt

kommer att var som vi är vana vid, i all oändlighet. Tänk om hela 

vårt redan orediga samhälle kollapsar? Vad gör vi då?

 Ibland tycker jag vi är på god väg åt det hållet!

© Erika Nejdelind











tisdag 22 december 2020

2020-12-22


Uppfattade något som jag nyligen hörde, nämligen att

livet har sina fyra årstider också. Naturligtvis ligger det 

något i den utformningen av livet. Det går ofta upp och ner,

 olika dagar ser olika ut. Ibland kan tiden flyta på och var 

alldeles förträffligt fint och lyckosamt men, tiden kan också

förändras i olika sorger - tillfällen, då liknar jag dessa vid

 regniga höstdagar, då vind sliter i trädkronor, trycker sig

 hårt mot våra fönsterrutor, då solen också är frånvarande

samt att vi då ser på våra liv i förtvivlan och sorg.


Det behöver inte vara av den slag av sorg när någon

avlidit. Livet har olika skeenden där sorg kan ter sig 

på oändligt många sätt. Man går på många sätt in i sig

 själv, vi vet inte hur vi skall tar oss ur hela situationen.

Tårar trillar i oändlighet, gråten tenderar att aldrig upphöra. 


Så en morgon vaknar vi, känner hur det hela tagit en

 helt annan riktning, allt känns lätt, lika svävande lätt som

 fågeln i skyn fäller ut sina vingar, svävar upp längs den

 blåtonade himlen, ungefär så kan det kännas. Den sorg

 vi känner kan var av varierande slag. Känslor kan börja

kännas outhärdliga, känslor som inte blir besvarade, 

känslostormar som ter sig av oöverskådlig slag.


Det finns alltså många olika sorters känslor, precis som 

det finns fyra olika årstider, som alla har olika känslor

hos oss människor att tar in.

_______________

När snöflingor faller på dina axlar 
eller solen strålar mot din kind
kanske är det då hög tid att förstå 
varför snöflingor föll just där och då 
på din själ, lätta och vinter - vita

______________

Det blommar på flodbanken 
likt krossade vackra stjärnor 
blomrikt vandrar de genom nätter 
av mörker i spegling av något

©Erika Nejdelind










söndag 13 december 2020

2020-12-13


Mängden av ord som ger den optimala upplevelsen
kanske.....en reflektion eller visuell inblick!

Provalo e vedrai!
_________________________

Så oändligt med varierande ord, meningar. Det blir

liksom svajigt, oredigt, så fruktansvärt fel i sitt yttrande.

Liknar storm på vilda vågor, där det dansar vitt skum,

 kall genomträngande kyla, så det skär rakt in i själen. 


Vilken språklig utformning är osviklig? Det hjärtat läser av,

 kanske är det fullkomliga, samt låta allt det andra får sin

 egen plats långt bortom det, aldrig fortsätta längs destruktivt

hörande.

Anpassningsbar till viss del, svidande ögon har tappat

 sitt hopp, om annorlunda tillvägagångssätt.

Det förnuftiga börjar ger vika, känns bottenlös. 

Hjärnan vibrerar....... Det blir så.

Frågande står en ensam, utan uppriktiga svar.


©Erika Nejdelind

::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::