2020-10-30

💖Every ending is always a new beginning💖

Tömt ut nästan allt, fanns det då något kvar att var aktsam om,

nej absolut ingenting. Hur kan det blir så, ett liv som rymde så oerhört lite av

 värde, att det  knappt fanns små glimtar kvar, vilket var så svagt betonat att

 det inte ville synas, om versalerna ens var på samma linjer. 

Förtvivlan fanns, övergivenhet likaså, bristningsgränsens

 närhet--------men så-------

::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

.....i sena timmen vid två tillfälle, vände livet till något större än det 

någonsin visat sig, något fanns att se, lång stund innan det dalade ned några

få millimeter, för att sedan spricka upp i ett enda stort leende, som tidvis

varit höljt i dunkel.

::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Ingenting var så självklart som nu. Tog fart, något vackert......

.....kom in i det redan så vackra, något alstrade mjuk sensualitet . 

Redan kännbara känslor infann sig än mer, förstärktes på

 angivet sätt, så uppenbart, så mjukt och, följsamt. 

::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

En trygghet jag aldrig känt, är här för att stanna! 

Trygghet jag bär med mig varje dag, har heller inte varit lätt

den kärlek jag känner för Er med Er om Er.

::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Möter människor gör vi nästan varje dag på olika sätt

men mötet med er sträckte sig långt utanför den sfär

jag befunnit mig i. En del människor passerar förbi utan

någon större inverkan på mig men, så kommer det två

som inte passerade förbi, de kom för att stanna!

:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

💕

Varit på väg hela livet till Dig-Er
när Ni sedan fann oss
ville jag alltid stanna hos Th-D

Viskar i hemlighet det ingen hör,
 till ditt hjärta, du redan vet....
....känner av dig som leder mig rakt in
i din famn.

💗
Th-D

Jag splittrar också Era tankar
halverar dem med mina
så vi inte springer vilse
i våra drömmar

With the deepest of my heart,

thank you for finding the way home to me!

💗

©Erika Nejdelind

Dont touch my words!

:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

 

2020-10-22

Många, oj så många som finns runtomkring, så enormt mycket vackra ord

 det känns som de är outtröttliga, orden alltså. Vad kan alla de orden var ute

efter, kan det var en gissningstävlan bland de inblandade, eller?

Hur tolkas allt som dagligen snurrar runt den lilla vilsna själen, bland

alla röriga bokstäver .... bokstäver som inte hinner sätta sig fast i den

vilsenhet själen känner, förrän det kommer nya, någon annanstans ifrån.

Hur separeras allt det från vartannat, kan man söka på Google för att få kunskap

i dessa obegripliga sammansättningarna?

Är det så enkelt att förfogar sig över en och samma människa med ord och lite

sådär? Förlitar sig på någon är en stor bedrift i sig, att våga tar det där språnget 

att tro, även om magkänslan kanske säger stop och belägg, backa, tänk till, var

inte så omdömeslös mot dig själv, tar hand om dig på ditt eget sätt, tänk fortfarande

det du själv anser är det enda riktiga, tills vidare.

Inte är guld allt som glimmar i vardagens mitt, av just dagen kan den ger en fast

trovärdighet, sanning som glimtar av orden de alla, det finns fula avigsidor i livet

i samhället ibland allt mindre förtroendegivande människor, många har talets gåva,

så de nästan rinner över sin bägare.

Förklaringar väller även över ungefär som vågor in mot land, känslan blir faktiskt - inte tro på

ett enda ord.... oavsett hur det vrids samman.... blir den sanning inte hel, eller endast något 

vilket ger skavsår i öronen, eller så passerar det enbart förbi, likgiltighet - kanske....det når 

mig...inte just då, vad det än är, men, sedan? Tänker ofta på den vilsna övergivna känslan 

som far genom själen, varje gång det ändras, kommer på tal, något blir till en frusenhet som 

far inåt, som ger en kall känsla av ensamhet, utlämnad till sitt eget inre!

Sedan finns trovärdigheten plötsligt där igen, när orden får sin ändring trots att de låter

som de gjorde förra gången eller förra eller förra osv. Vad ska den lilla själen i hela

denna karusell förlitar sig på? Tänk till innan det är för sent!

©Erika Nejdelind

 

2020-10-15-2020-10-20

En höstsol lyste den dagen, idag föll
snöflingor, med det fick änderna sina
första solrosfrön som inhandlades,
eftersom det inte finns så mycket
mat vid denna årstid.

Änderna en del iallafall har kommit
tillbaka till sjön

Höstfärger

 Kråka som står och fundera, över livet
kanske.

Lite tunt lager snö

Första snön föll

Fint med det vita

Änder som fått solrosfrön

©Erika Nejdelind

2020-10-18

A change in a life is the

beginning of something new

Finns mitt i varje dag, varje av nästan hela natten

det finns på morgonen, vid uppvaknandet. Det som är 

mer än en ovanlig liten situation, att vara utan det här

är så omänsklig att, tanken inte ens svävat framför mig.

Är stormande lycklig för första gången i livet efter

alla år från det förflutna, som passerat. 

År som intet sätt är att minnas, finns delar av det

föregående som, gömts i mitt lilla hjärta men, bara det.

Björken utanför vajar så vackert, lika vackert av det

som lyckliggör mig varje vaken minut. Om detta vackra

försvinner blir ingen hård sten mer krossad än mitt hjärta.

Undulatgrus i deras bur skulle kännetecknar mitt hjärta när

det hade krossats.Vet inuti min själ, det här vackra har

kommit för att stanna.

Allt är så perfekt i mitt inre, övertygad om att sista

pusselbitarna nu föll på plats, just då - där eller

kanske det finns en sista bit som så gärna vill

passa in också!

©Erika Nejdelind!

2020/10/13

Under sin  himmelssfär

regnar dagen bort

medan tid sov sin dimmighet

när vi förlorade bort vår sårbarhet  

inför vårt "jag" för en stund

Du kommer aldrig att få veta

vad som blev

eftersom den vita blomman

var det enda

jag återvände till 

enbart för att veta

varför jag fick vänta

Himlen såg decembermörk ut

tung vemodig, sorgsen

som asfalt svart med slitna trottoarer

tunga nötta av tidens gång  

©Erika Nejdelind

2020-10-06

SVARA ÄRLIGT.

1. Tycker du om någon: Th-Da

2. Sol eller måne: Sol

3. Vinter eller höst : Höst

4. Vänster eller höger: Höger

5. Soligt eller regn: Sol

6. Vaniljglass eller chokladglass: Chokladglass

______________________________________________

GOTT Å BLANDAT

1. När vaknade du i morse: 10:30

2. Vad var det första du tänkte på när du vaknade: Th-Da

3. Har du ringt någon idag:Nej

4. Vilket humör är du på just nu:  Varken eller

5. Vad har du på dig för tillfället: Mörka tajts-svart top

7. Har du ont någonstans: I högra höften

8. Något du är sugen på att äta just nu: Kroppkakor

9. Vad köpte du när du drog ditt kort senast: Mat

10. Vilken var den första hemsidan/appen du gick in på internet idag:En blogg

11. Vad ska du göra ikväll: Mysa med Th-Da

__________________________________________________________________________

Ibland är det ok att sura lite...(;

1. Obehagligaste jag vet: Misshandlande djur

2. Absolut inte min killtyp: Den jag såg på Coop för en tid sedan, som gick efter mig

3. Det skriker jag när jag blir arg: Jag skriker inte

4. Blir arg på: Personer som tjatar i all oändlighet

5. Sämsta bok jag läst: Ingen bok var sämst

6. Något som får mig att byta radiokanal: Radio Blekinge
 ( när jag bodde i det länet )

7. Sist jag ville ta till knytnävarna: Jag slåss inte

8. Sämsta serien/filmen jag nyligen sett: Unorthodox

9. Fulaste plagg jag vet: Mönstrade tajts i alla dess färgkombination

10. Äckligaste drycken: Fläder/Citron tillsammans. 

:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

2020-10-05

Mina skrivna ord, ibland ingenting väsentligt

 men, ofta med begåvat innehåll!

 

Älska någon är en konst i sig

Bergochdalbana flyttade in i mitt liv för några veckor sedan, 

sedan dess har denna bergochdalbana fortsatt, hinner inte med

i livets alla svängningar, saker och ting har avlöst vartannat, 

känslostormar utan en enda stilla tanke, som ger livet sina drastiska

förändringar i huvud och hjärta, där varje episod måste får sin plats att

bearbetas och, förståelse inför tiden därefter.

Vad hände då när tiden därefter tog vid. Orosmoln hägrade,

 kom fram, varför då for tanken iväg i sin undran

ja varför kom den undran fram?  En frågar ställs utmed

 de föregående, kanske svar väntar de uppställda längs

väggen med rosbeklädd färg, för att avsluta dagens

undran med alla sina frågor.

Livet ter sig ombytligt som det inte längre bryr sig om

vilken skada det kan tillfoga den lilla människan, som

bara vill tro gott om andra mänskliga varelser.

Vad kan man ger sig själv för tankar om andra som

endast är i detta livet för att skada så mycket det går.

Vad tycker en sådan människa om sig själv och sitt

tillvägagångssätt, förmodligen ingenting, därav fortgår

deras liv i en ständig ström av att trycka ner någon

som de kanske ser som ett hot, att de samtidigt inte

kan få det de önskar allra mest. Det går inte att

 tilltvingar sig känslor från någon som inte

besitter dessa känslor, det är en omöjlighet.

Det är en problematik i sig, något det flesta borde förstå,

 alla gör tyvärr inte det, deras enkelspåriga intellekt

talar sitt tydliga språk!

©Erika Nejdelind