fredag 30 oktober 2020

2020-10-30



💖Every ending is always a new beginning💖


Tömt ut nÀstan allt, fanns det dÄ nÄgot kvar att var aktsam om,

nej absolut ingenting. Hur kan det blir sĂ„, ett liv som rymde sĂ„ oerhört lite av

 vĂ€rde, att det  knappt fanns smĂ„ glimtar kvar, vilket var sĂ„ svagt betonat att

 det inte ville synas, om versalerna ens var pĂ„ samma linjer. 

Förtvivlan fanns, övergivenhet likasĂ„, bristningsgrĂ€nsens

 nĂ€rhet--------men sĂ„-------


::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::


.....i sena timmen vid tvĂ„ tillfĂ€lle, vĂ€nde livet till nĂ„got större Ă€n det 

nĂ„gonsin visat sig, nĂ„got fanns att se, lĂ„ng stund innan det dalade ned nĂ„gra

fÄ millimeter, för att sedan spricka upp i ett enda stort leende, som tidvis

varit höljt i dunkel.


::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::


Ingenting var sÄ sjÀlvklart som nu. Tog fart, nÄgot vackert......

.....kom in i det redan sĂ„ vackra, nĂ„got alstrade mjuk sensualitet . 

Redan kÀnnbara kÀnslor infann sig Àn mer, förstÀrktes pÄ

 angivet sĂ€tt, sĂ„ uppenbart, sĂ„ mjukt och, följsamt. 


::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::


En trygghet jag aldrig kĂ€nt, Ă€r hĂ€r för att stanna! 

Trygghet jag bĂ€r med mig varje dag, har heller inte varit lĂ€tt

den kĂ€rlek jag kĂ€nner för Er med Er om Er.


::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::


Möter mÀnniskor gör vi nÀstan varje dag pÄ olika sÀtt

men mötet med er strÀckte sig lÄngt utanför den sfÀr

jag befunnit mig i. En del mÀnniskor passerar förbi utan

nÄgon större inverkan pÄ mig men, sÄ kommer det tvÄ

som inte passerade förbi, de kom för att stanna!

:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

💕

Varit pÄ vÀg hela livet till Dig-Er
nÀr Ni sedan fann oss
ville jag alltid stanna hos Th-D

Viskar i hemlighet det ingen hör,
 till ditt hjĂ€rta, du redan vet....
....kÀnner av dig som leder mig rakt in
i din famn.

💗
Th-D

Jag splittrar ocksÄ Era tankar
halverar dem med mina
sÄ vi inte springer vilse
i vÄra drömmar

With the deepest of my heart,

thank you for finding the way home to me!

💗

©Erika Nejdelind

Dont touch my words!

:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::





 

torsdag 22 oktober 2020

2020-10-22



MÄnga, oj sÄ mÄnga som finns runtomkring, sÄ enormt mycket vackra ord

 det kĂ€nns som de Ă€r outtröttliga, orden alltsĂ„. Vad kan alla de orden var ute

efter, kan det var en gissningstÀvlan bland de inblandade, eller?

Hur tolkas allt som dagligen snurrar runt den lilla vilsna sjÀlen, bland

alla röriga bokstÀver .... bokstÀver som inte hinner sÀtta sig fast i den

vilsenhet sjÀlen kÀnner, förrÀn det kommer nya, nÄgon annanstans ifrÄn.

Hur separeras allt det frÄn vartannat, kan man söka pÄ Google för att fÄ kunskap

i dessa obegripliga sammansÀttningarna?


Är det sĂ„ enkelt att förfogar sig över en och samma mĂ€nniska med ord och lite

sĂ„dĂ€r? Förlitar sig pĂ„ nĂ„gon Ă€r en stor bedrift i sig, att vĂ„ga tar det dĂ€r sprĂ„nget 

att tro, Àven om magkÀnslan kanske sÀger stop och belÀgg, backa, tÀnk till, var

inte sÄ omdömeslös mot dig sjÀlv, tar hand om dig pÄ ditt eget sÀtt, tÀnk fortfarande

det du sjÀlv anser Àr det enda riktiga, tills vidare.


Inte Àr guld allt som glimmar i vardagens mitt, av just dagen kan den ger en fast

trovÀrdighet, sanning som glimtar av orden de alla, det finns fula avigsidor i livet

i samhÀllet ibland allt mindre förtroendegivande mÀnniskor, mÄnga har talets gÄva,

sÄ de nÀstan rinner över sin bÀgare.


Förklaringar vÀller Àven över ungefÀr som vÄgor in mot land, kÀnslan blir faktiskt - inte tro pÄ

ett enda ord.... oavsett hur det vrids samman.... blir den sanning inte hel, eller endast nĂ„got 

vilket ger skavsĂ„r i öronen, eller sĂ„ passerar det enbart förbi, likgiltighet - kanske....det nĂ„r 

mig...inte just dĂ„, vad det Ă€n Ă€r, men, sedan? TĂ€nker ofta pĂ„ den vilsna övergivna kĂ€nslan 

som far genom sjĂ€len, varje gĂ„ng det Ă€ndras, kommer pĂ„ tal, nĂ„got blir till en frusenhet som 

far inÄt, som ger en kall kÀnsla av ensamhet, utlÀmnad till sitt eget inre!


Sedan finns trovÀrdigheten plötsligt dÀr igen, nÀr orden fÄr sin Àndring trots att de lÄter

som de gjorde förra gÄngen eller förra eller förra osv. Vad ska den lilla sjÀlen i hela

denna karusell förlitar sig pÄ? TÀnk till innan det Àr för sent!


©Erika Nejdelind




 



tisdag 20 oktober 2020

2020-10-15-2020-10-20

En höstsol lyste den dagen, idag föll
snöflingor, med det fick Ànderna sina
första solrosfrön som inhandlades,
eftersom det inte finns sÄ mycket
mat vid denna Ă„rstid.

Änderna en del iallafall har kommit
tillbaka till sjön

HöstfÀrger


 KrĂ„ka som stĂ„r och fundera, över livet
kanske.

Lite tunt lager snö

Första snön föll

Fint med det vita

Änder som fĂ„tt solrosfrön

©Erika Nejdelind




söndag 18 oktober 2020

2020-10-18

A change in a life is the
beginning of something new


Finns mitt i varje dag, varje av nÀstan hela natten

det finns pĂ„ morgonen, vid uppvaknandet. Det som Ă€r 

mer Àn en ovanlig liten situation, att vara utan det hÀr

Àr sÄ omÀnsklig att, tanken inte ens svÀvat framför mig.



Är stormande lycklig för första gĂ„ngen i livet efter

alla Ă„r frĂ„n det förflutna, som passerat. 

År som intet sĂ€tt Ă€r att minnas, finns delar av det

föregÄende som, gömts i mitt lilla hjÀrta men, bara det.



Björken utanför vajar sÄ vackert, lika vackert av det

som lyckliggör mig varje vaken minut. Om detta vackra

försvinner blir ingen hÄrd sten mer krossad Àn mitt hjÀrta.

Undulatgrus i deras bur skulle kÀnnetecknar mitt hjÀrta nÀr

det hade krossats.Vet inuti min sjÀl, det hÀr vackra har

kommit för att stanna.


Allt Àr sÄ perfekt i mitt inre, övertygad om att sista

pusselbitarna nu föll pÄ plats, just dÄ - dÀr eller

kanske det finns en sista bit som sÄ gÀrna vill

passa in ocksÄ!

©Erika Nejdelind!





tisdag 13 oktober 2020

2020/10/13


Under sin  himmelssfĂ€r

regnar dagen bort

medan tid sov sin dimmighet

nĂ€r vi förlorade bort vĂ„r sĂ„rbarhet  

inför vÄrt "jag" för en stund



Du kommer aldrig att fÄ veta

vad som blev

eftersom den vita blomman

var det enda

jag Ă„tervĂ€nde till 

enbart för att veta

varför jag fick vÀnta



Himlen sÄg decembermörk ut

tung vemodig, sorgsen

som asfalt svart med slitna trottoarer

tunga nötta av tidens gĂ„ng  

©Erika Nejdelind




tisdag 6 oktober 2020

2020-10-06


SVARA ÄRLIGT.


1. Tycker du om nÄgon: Th-Da

2. Sol eller mÄne: Sol

3. Vinter eller höst : Höst

4. VÀnster eller höger: Höger

5. Soligt eller regn: Sol

6. Vaniljglass eller chokladglass: Chokladglass


______________________________________________


GOTT Å BLANDAT


1. NĂ€r vaknade du i morse: 10:30


2. Vad var det första du tÀnkte pÄ nÀr du vaknade: Th-Da


3. Har du ringt nÄgon idag:Nej


4. Vilket humör Ă€r du pĂ„ just nu:  Varken eller


5. Vad har du pÄ dig för tillfÀllet: Mörka tajts-svart top


7. Har du ont nÄgonstans: I högra höften


8. NÄgot du Àr sugen pÄ att Àta just nu: Kroppkakor


9. Vad köpte du nÀr du drog ditt kort senast: Mat


10. Vilken var den första hemsidan/appen du gick in pÄ internet idag:En blogg


11. Vad ska du göra ikvÀll: Mysa med Th-Da



__________________________________________________________________________


Ibland Àr det ok att sura lite...(;


1. Obehagligaste jag vet: Misshandlande djur


2. Absolut inte min killtyp: Den jag sÄg pÄ Coop för en tid sedan, som gick efter mig


3. Det skriker jag nÀr jag blir arg: Jag skriker inte


4. Blir arg pÄ: Personer som tjatar i all oÀndlighet


5. SÀmsta bok jag lÀst: Ingen bok var sÀmst


6. NÄgot som fÄr mig att byta radiokanal: Radio Blekinge
 ( nĂ€r jag bodde i det lĂ€net )


7. Sist jag ville ta till knytnÀvarna: Jag slÄss inte


8. SĂ€msta serien/filmen jag nyligen sett: Unorthodox


9. Fulaste plagg jag vet: Mönstrade tajts i alla dess fÀrgkombination


10. Äckligaste drycken: FlĂ€der/Citron tillsammans. 


:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::



mÄndag 5 oktober 2020

2020-10-05


Mina skrivna ord, ibland ingenting vÀsentligt

 men, ofta med begĂ„vat innehĂ„ll!

 

Älska nĂ„gon Ă€r en konst i sig

Bergochdalbana flyttade in i mitt liv för nĂ„gra veckor sedan, 

sedan dess har denna bergochdalbana fortsatt, hinner inte med

i livets alla svĂ€ngningar, saker och ting har avlöst vartannat, 

kÀnslostormar utan en enda stilla tanke, som ger livet sina drastiska

förÀndringar i huvud och hjÀrta, dÀr varje episod mÄste fÄr sin plats att

bearbetas och, förstÄelse inför tiden dÀrefter.




Vad hÀnde dÄ nÀr tiden dÀrefter tog vid. Orosmoln hÀgrade,

 kom fram, varför dĂ„ for tanken ivĂ€g i sin undran

ja varför kom den undran fram?  En frĂ„gar stĂ€lls utmed

 de föregĂ„ende, kanske svar vĂ€ntar de uppstĂ€llda lĂ€ngs

vÀggen med rosbeklÀdd fÀrg, för att avsluta dagens

undran med alla sina frÄgor.



Livet ter sig ombytligt som det inte lÀngre bryr sig om

vilken skada det kan tillfoga den lilla mÀnniskan, som

bara vill tro gott om andra mÀnskliga varelser.

Vad kan man ger sig sjÀlv för tankar om andra som

endast Àr i detta livet för att skada sÄ mycket det gÄr.



Vad tycker en sÄdan mÀnniska om sig sjÀlv och sitt

tillvÀgagÄngssÀtt, förmodligen ingenting, dÀrav fortgÄr

deras liv i en stÀndig ström av att trycka ner nÄgon

som de kanske ser som ett hot, att de samtidigt inte

kan fÄ det de önskar allra mest. Det gÄr inte att

 tilltvingar sig kĂ€nslor frĂ„n nĂ„gon som inte

besitter dessa kĂ€nslor, det Ă€r en omöjlighet.


Det Ă€r en problematik i sig, nĂ„got det flesta borde förstĂ„,

 alla gör tyvĂ€rr inte det, deras enkelspĂ„riga intellekt

talar sitt tydliga sprÄk!

©Erika Nejdelind