Då.... inte nu


När någon, vem som helst
startar en lögn får denna lögn
oanade proportioner som jag
inte trodde var möjlig
(eller vilka följder det skulle få)
(när jag själv blev drabbad)


************************************

Det finns många tillvägagångssätt
att såra ett  hjärta


^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^ 

Har fastnat mitt i dagen med händerna
i en skrivbordslåda med fula minnen.
Det är med blandade känslor jag
minns dom som trodde sig hade rätten
att göra det dom gjorde.

Åren går in i varandra, minnen flödar
i årstider som flyter samman, vill så
gärna minnas det jag glömt
bort, det fina som försvagades i det
grymma förflutna och alla förlåt genom
mig som var någon annans fel, någon
annan skulle sagt förlåt, är påtagliga
vid alla minnen.

Minnen från skrivbordslådan är minnen
från en tid på gott och ont,
mest ont om jag tänker till om dom
som inte tänkte bra om mig, spred
det dom trodde på, hörde utan att veta,
såg det dom trodde dom såg.

Tittar in i väggen när jag ser det
som ligger i lådan, det som
starkt påminner om alla fulheter
Tapeten är vacker den jag vänder
blicken åt, inte skapad av fula minnen,
det är det goda som hunnit med i själen.

Önskar någon kunde säga så
här många år efteråt, det var
inte ditt fel att människor
förtalade och spred oförlåtliga
saker, men ingen säger någonsin så.

De låtsas ännu att det var i sin
ordning att tro på det andra sa
 drog sig undan
bokstavligen vände mig ryggen
att ger sig på mig som aldrig
gjorde något ont.

Varför?

 
Vissa människor är så svaga
i huvudet att de inte ens försökte
tar reda på sanningen, förstå att de kanske
hade fel, men ingen rätade någonsin till sina fel.


Ingen?

 
Alltid kommer då och då hjärtat i
bröstkorgen kännas i hopsnört,
en vag känsla av obehag,
i hopsnört som ett kassettband
intrasslat och dant. Några minnen
är så dunkla att de inte längre gör sig
påminda. 

Kan sitta vid skrivbordet
intill fönster så länge att solen
hinner ändra läge, inte längre
värmer en frusen förtalad själ.

Till vilken nytta gör det att gräva i ett
förflutet bland minnen och människor
som tror sig står över någon annan
och rätten att.. göra ...rätten att döma ut
rätten att tror blint de dom en gång
trodde de såg/hörde!

Det kommer ändå alltid vara något
från då som skaver i det inre,
en ledsen själ som ofta gråter vid minnet
utan öppnade skrivbordslådor.


Människor med svagt intellekt
kommer också alltid att finnas.


I mitt hjärta finns djupa sår som aldrig
någonsin läker ut helt!




Släkten oavsett på vilken sida
kan verkligen var riktigt grym.
Det man inte ser, inte hör, har aldrig
existerat.


"My mind, always tell me
to believe with my heart

 Anything else is not possible







2 kommentarer:

  1. Gripande och samtidigt vackert skrivet,ta hand om dagen som i dag är Erika,känner igen mej själv i en del du här skriver.Man får försöka ta till vara det positiva från förr och tänka framåt.Jag vet att åren inte läker alla sår.....Ha det så bra vännen!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Börje. Nog får man tar fram dom fina minnena och stänga dörren om resten och aldrig öppnar upp denna dörr igen, hänglås, nyckeln i havet.


      Radera

Kommentar är alltid roligt att få. Tack på förhand ni som skriver just en sådan.