Livets alla balansgångar






Jag fundera ibland hur många människor som går
genom sina liv, vilken blivit förskonad från stor
sorg, besvikelser, hopplöshet i olika situationer,
eller dom människor som vandra genom sitt liv
då allt föll på plats, pusselbitar har passat
exakt från första stund.

Så har vi då människor som jag sällar mig till,
där pusselbitar både fattats och ej passade in
någonstans, men så någon gång då och då faller
en liten lyckostjärna ned på oss människor med mindre
av allting i vårt bagage, gav oss glädje om så endast
för en stund eller en dag kanske lite mer, men när all
den glädjen lagt sig, strax därpå återvänder vi till
det vi har omkring oss, med ett liv som trots allt
inte är så tokigt alls, bara lite mindre av allting.

En del klättrar så högt på livsstegen, allt för att uppnå
så mycket som möjligt, hinna med presterar, därmed
rinner livet i från mer och mer, till slut kommer en dag
då dessa människor kanske tänker till/baka,
inser att det kanske känts bättre att vara en av
dom som hade mindre av allting, men som
fick en lyckostjärna i sin utsträckta hand då och då
och värdesatte det lilla i livet.

"Man måste leva, för att veta man har levt"

3 kommentarer:

  1. Tack för din rara kommentar hos mig och tack för dessa vackra ord.
    Varm kram från
    Eleonora

    SvaraRadera
  2. Så glad jag blev när jag uppdaterat mig på din blogg, och ser att du fotat och skrivit en hel del på sista tiden. Det var fint att se. Lägger kommentaren här eftersom den här blomsterbilden tog andan ur mig. Åååh, så vackert du fått till det!
    Äntligen räcker energin till att se sig om i bloggvärlden ibland. Konvalescensen från senaste sjukhusäventyret vid juletid blev lång. Ännu är inte aptiten som den ska, men det kommer väl. Ha det gott. Vi hörs. Kram

    SvaraRadera

Kommentar är alltid roligt att få. Tack på förhand ni som skriver just en sådan.