måndag 27 januari 2020

2020-01-27








To see a world in a different way!

Låter livet tar sin välbehövliga paus nu!



Tillvaron stannar inte upp bara för delar av livet
fått sina törnar, förändringar, hamnar upp och ner, 
blir något alldeles ofullständigt och sönderbrutet

Ibland jag önskar att världen vore en inbillad föreställning,
där tidens klocka inte heller skulle få tar plats, en föreställning
som tog sitt slut innan den ens hade nått sin början.

Försvunnit skulle också det eviga tickandet med tid som vägra
upphöra med det svårhanterliga, eller inför uppvaknandet
en morgon, en vanlig sådan, som helst inte borde finnas allt
för ofta, heller inte tar alltför stor plats. 


Istället sätta sin prägel på annat, så långt ifrån det tristess liknande
som ibland breder ut sin osäkerhet inför varje ögonblick, det kommer 
tätt inpå vartannat ungefär likt rädslor enbart är och förblir egen illusion,
eller det vackra som alltid fascinerat i en evig ström av glädje
eller otillräcklighet, som tystnadens ensamhet, skrämmande i sig
för många, likt husfasader på fall, eller något annat som ej går att
definiera i ord, det bara är så, inget mer!


©Erika.Fh.



::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::





torsdag 16 januari 2020

2020-01-16






Jag är äldre i förhållande till den dag jag flyttade dit jag idag är.
Jag har insett och förstått att livet har sina melankoliska
och mindre bra inslag emellanåt. Jag vet och förstår just det.
Är väl medveten om tiden som kan förändrar en del
i vårt liv, ingenting är som det en gång var. Människor
går iväg på olika sätt, vilket säkert är så menat.
Inget är beständigt.

Det finns också människor som ger av sig själva - vackra
avtryck som vi så gärna vill hålla kvar, inte alltid det blir så.
Kanske är det endast menat att vara fint en kort stund av de
vi möter, något som vi kanske inte alltid kan hantera, utan vill
så mycket mer, som att hålla det kvar, det vackra.

Finns också människor vi inte vill har i vår närhet, människor
som inte ger någonting, som vi inte vill vistas ens i dess närhet.
Det är så förunderligt hur olika kemin kan bli mellan oss för 
varandra okända människor. Hur obehaglig känslan kan bli 
vid fel möte. 

Tycker också instinktivt illa om människor som älskar att höra sin
egen röst, människor som inte fått förmågan att lyssnar på någon
annan än sig själv, människor som pratar i det oändliga, utan att har
något konkret att säga/förmedla.

Jag är en varm snäll omtänksam person. Jag startar aldrig bråk
med någon. Blir jag däremot orättvis behandlad står jag definitivt
upp för mig själv. Jag tar inga orättvisor från någon. Jag erkänner
om jag gjort fel eller sagt något som inte varit rätt just där/då.
Jag vänder inte kappan efter vinden, är ärlig/rättvis i mina yttranden.

Har en varm tro till naturen, till skogen till träden till alla djur
- fåglar som kvittrar sina vackra sånger. Skulle kunna bo i en
liten stuga mitt skogen när längtan efter tystnaden gör sig påmind.

Har en andlig sida som absolut inte skall feltolkas
eller benämnas som religiös. Stor skillnad mellan
dessa två aspekter. Min andlighet blir mer och mer
allteftersom. Har fått en insikt jag inte visste så mycket
om, när jag backar tillbaka i tid. Tror också att vi
människor behöver något sådant i livet, behöver stanna
upp och fundera lite på vad vi gör och om vi är nöjda
med det vi har omkring oss som innehåll i våra dagar.

Tystnad för mig är viktig del i livet. Ett rum eller en restaurang
 fullt av människor, ger mig någon form av lite obehag
( har inte social fobi) det är surrandet av röster som får mig
att vilja vända i dörren och, klä in mig själv i min tystnad.

Tror också att ju äldre jag blir, mer förändras jag som person
i sådant som folksamlingar då det återigen med surr distrahera
min hjärna. Att vandra runt i ett köpcentra bekommer mig ingenting
 däremot där jag måste stanna till ibland mängder av människor
inte direkt passar in i det som är jag. Jag är social, kan prata med vem som
helst, men det måste inte var utmed en hop människor, där ingen hör vad den
andre säger eller tänker.

Till sist, dörren står öppen ut mot naturen, världen utanför
den värld vi tillhör, vi lever i, den tid vi har här på jorden
är också vårt eget liv, upp till var och en att leva efter bästa
förmåga. Inget liv går i repris!
Tar vara på det du fått!


::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::










söndag 12 januari 2020

2020-01-10










::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::







fredag 3 januari 2020

2020-01-03



Mål att uppnå 2020



De flesta skriver om alla mål de ska uppnå 2020.
Jag däremot tillhör inte de som sätter upp några mål.
Länge sedan jag planerade mina dagar, mina veckor osv.
Jag förfogar över mina 24 timmar på det sätt jag själv vill.

För mig betyder en dag mer som faller sig på ett bra sätt.
En dag med flera ögonblicksbilder, bilder som bevaras i minnet
eller som en bild genom kameraögat, en stillbild som innan den
förevigades var just en vacker ögonblicksbild, som ger mig mer
än alla inplanerade dagar i en kalender.

Jag strävar heller inte efter hållbar livsstil, eller om minimalism.
Numera ska allt var hållbart, livet, materiella saker osv. 
Kläder skall vi göra oss av med, helst inhandla på secondhand,
 endast det nödvändigaste, inget överflöd oavsett vilket.

Det är en aning tröttsamt när ord får en sådan spridning, när allt -
alla måste dra åt ett och samma håll, eller människor som
formligen stressar sig till både hjärtinfarkt och annat som gör
hälsan till något fruktansvärt, som också inte vaknar till liv
förrän det nästan är för sent, för sent när kroppen redan tagit
så pass mycket stryk, att det nästintill är ett helt livsverk att
ställa det söndertrasade tillrätta.

Egentligen om man är lite gnutta klarsynt, är det inte så
konstigt att en del går in i den där vedervärdiga väggen, när
livet innehåller ett evigt jagande, eller hinna med sådant på
några få vakna timmar, som egentligen skulle dras ut på det
dubbla antal timmar. Utmattning - in-i-väggen - hållbarhet
begrepp att sätta sig ner och analysera, för den som vill.

Inget fel att vara medveten om vissa saker i livet, det går bara
till överdrift. Till sist vårt svenska språk. Så enastående
 bedrövligt det blivit. Begriper inte hur någon överhuvudtaget kan
 tar alla dessa förfulade ord i sin mun. "Absolut" är snart
överallt där det överhuvudtaget ej passar in, ungefär som en
puzzelbit du sätter på fel plats, hur dumt ser det inte ut om
man envisas att göra så, om och om igen!

::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::








måndag 30 december 2019

2019-12-30


Gott Nytt År - Happy New Year


Det virvlar i luften
någonstans i det yttre
 stark påverkan av det inre
när någon lät dig var en del 
i begränsningarnas tid
som kommer och går


Jag kan ännu höra hur livet sjöng
mellan bergsklippor de vida,
höra vindens sus över kala
klippors brusande vildhet
långsamt bleknade bort
i ett redan upprivet sinne


Det finaste ingen ser 
stunder med kärleken
stunder med det vackraste
en kärlek som alltid
kommer
 hålla oss samman,
aldrig någonsin
vika av åt fel håll
endast dit hjärtan
 ritar: Jag älskar dig


Copyright Erika.F
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::



söndag 22 december 2019

2019-12-22







::::::::::::::::::::::::::::::







tisdag 10 december 2019

2019-12-10










:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::